Cross is coming!

Höst innebär cykelcross i min värld. Jag har kört wåffelcrossen de senaste tre åren (första två åren på MTB och förra året på superXet) och ser fram emot säsongsstarten den 20 september.

Igår drog jag och Anders ett par varv nere på Kabeland. Banan är till 90 % fixad men fullt körbar och vi körde ett par varv för att komma in i crossandet igen. Även om vi båda kör en hel del MTB så är cykelcross på banan någon helt annat. Intensivt och stumt på samma gång. Ibland kändes det som jag hade kontroll på cykeln och lika ofta bromsade jag panikartat. Det är tur att det är ett par veckor kvar till säsongsstart!
Kabeland

Välkommen september!

Och så var sommaren förbi och vi når min favoritmånad. När det är sådär krispigt i luften utan att vara alldeles för kallt. När dagarna kan vara sådär sensommarvarma om vi har tur. När vi får kura in oss under en filt och tända ljus igen. När wåffelcrossen drar igång igen med svett, maxpuls, lera och gemenskap. När jag fyller år.

Förra året köpte jag mig en cykel i födelsedagspresent. I år har jag inte riktigt lika högflygande planer men jag ser fram emot att cykla på super Xet igen. Jag ser också fram emot att kliva in i gymmet igen. Att ta tag i svaga bitar och stärka upp kroppen. Att lyfta tungt tillsammans med bästa träningssällskapet. Kanske är det också i september jag tar tag i simningen igen bara för att jag tycker det är ett så himla bra komplement till allt annat jag håller på med. Och så ser jag fram emot att avsluta månaden med min födelsedag och La gara. Det kan ju inte bli annat än en bra månad det här!
cropped-jansson-cyklar-17.jpg
Foto: Patrick Cole.

Vad ser du fram emot mest med kommande månad och hösten? 

Kabe sommarland

Igår körde jag och Anders cx-intervaller på ett somrigt före detta sommarland. Kabeland bjöd på regn, långa vackra lupiner och blöta svängar. Det är så olikt från vinterns crossande. Banan har hållt sig fint, på något ställe är gräset lite väl högt men igår gjorde det inte så mycket.

Min plan var snabba varv med vila emellan med coach Anders sa annat och jag gjorde som han sa. Ett uppvärmningsvarv, två snabba, lite vila och sen tre varv till. Jag hade inte riktigt orken till tredje varvet men där innan höll jag gott tempo och bra teknik.  

  Blöt, blötare, blötast – men kul hade vi! 

CX på Ljungarum

Jag och min personliga cx-coach Anders kickstartade igång CX-säsongen redan igår. Varför vänta på något gott för länge? Och varför körs  bara CX på hösten?

Ljunagrumsskolan var gårdagens crime scene. Vi har varit där tidigare i våras och rekat. Då hittat vi ett kort varv i skogen och en perfekt grusplan till intervaller, svängar och andra kul teknikövningar. Efter ett par varv i skogen hämtade Anders konerna och föreslog starter. 80 meter all in, sväng, igångdrag och 40 meter till. Därefter en liten slalombana så var vi tillbaka till start igen. Vi gjorde ett par såna innan vi bytte teknikövning.
Nu skulle vi springa trappor. Fokus var inte fart utan teknik. I att få till snygga avhopp och ett bra steg i trappan. Jag brukar springa enkla steg men ska övade igår på dubbla. Brevbärar-Anders hade lite bättre klipp i steget i trappan och skötte trapporna galant.
Slutligen tog  vi oss an den omöjliga backen… Den var fortfarande omöjlig så vi sprang upp ett par gånger istället. 

Som nertramp rundade vi wåffelcrossbanan och konstaterade att den fortfarande är i fint skick. Några ställen där det växt lite mycket men överlag fullt trampbar. Man kanske skulle dra ihop en sommar-Wåffla?

En snabbis på MTB

Igår behövde jag cykla. Hjärnan kändes överkokt och lite lätt frustrerad. Jag kom inte iväg, fumlade med middagen (en näve nötter och ett par bitar brie…) och hittade inte prylarna. Men när jag väl kom i väg trampade jag snabbt till Kabeland. Jag ville se hur snabb banan var på MTB och om jag kunde slå mitt eget QOM. Jag satte av för ett snabbt varv med hög puls och snabba ben. Det kändes super hela vägen tills jag insåg att tiden för rekordet rann ut. Jag spände bågen ett par gånger till men jag måste ha varit supersnabb när rekordet sattes och hade inte en chans igår.
Istället letade jag mig upp över Vattenledningsparken, lekte lite över rötter och sten, droppade lite över en kant och körde brant nerför. Sen letade jag mig hem via Södra vätterbygdens folkhögskola och stadsparken och nådde hemmet lite mer avslappnad och tillfreds. Och jättehungrig!  

Påskwåfflan

Idag hade vi bjudit in till en Påskwåffla, samma varv som Wåffelcrossen men utan våfflor, priser och allt annat lull-lull. Bara hög puls och påskgodis. Banan har hållit sig fint över helgen, är hård och torr vilket kunde generera ett snabbt race. Vi blev både förvånade och glada när det rullade in cyklist efter cyklist på Kabeland och mitt uppskattande öga skulle gissa på ett 20tal deltagare i alla olika nivåer och åldrar.

Jag insåg att formen är långt ifrån ”50 minuter max” och försökte ta det lugnt i början. Den planen grusades redan i startbacken och första varvet var så nära blodsmak man kan komma. Sen fick jag tagga ner lite och och kom in i något eget tempo. Ett varv hängde Victor på mig och oj vad kul att cykla med honom igen. Han snackade skit och jag hängde med. Mest fnissade vi oss runt varvet.

Det var ett kul gäng som var med och körde idag. Det är högt i tak, alla hejar på alla och kidsen får utrymme att köra efter deras egen nivå. Det är inte blodigt allvar men ändå tillräckligt allvar för att framkalla maxpuls. Enkelt och roligt, vi kanske skulle satsa på att göra det lite oftare?
påsk6påskwåffla1påskwåffla2
påsk1

Citynära mtb-lek

igår skyndade jag mig hem från jobbet och bytte om på 5 röda. Cykellistan hade bjudit in till easy-mtb på wåffelbanan och jag ville också leka lite. Jag cyklade snabbt dit och möte upp ett stort gäng. 

Banan kördes baklänges och jag tog rygg på Mats som fick guida mig runt. Tempot var högt och jag hängde med oväntat lätt så länge det inte var uppför. Wåffelbanan är snortorr och superskoj! Baklänges var det dessutom en extra utmaning med nya kurvor och andra doseringar. Vi cyklade i alla springbackarna och grabbarna cyklade till och med nerför trappan. 

Mats, Fredrik (?) och jag tog ett varv över Vattenledningsparken hem och särskilt den där roliga nerföran ner till dagiset. 1 h senare var jag hemma, tokhungrig och endorfinfylld.    

  

Vilket liv egentligen!!

kollage 3Jag rensar min dator på bilder. Egentligen är jag en riktig ”den som spar hen har” i allt jag äger. Så det fanns en hel hög dåliga bilder som bara råkat bli kvar på hårddisken. De är nu borta och jag har helt plötsligt möjlighet (och plats) att ta nya snygga bilder.

När jag sitter där och rensar så är det en ordenlig walk down the memorylane. Så himla mycket en bild kan få mig att minnas. Chamonix, wåffelcrossen (den bilden när jag har röd jacka på mig är från min första wåffla 2012!), styrketräning, granatäpplen, MR grande första året och en dos klättring. Vilket liv egentligen! Visst innehåller det en hel del vardag, grått och trist också. Men om man plockar ut guldkornen, god bitarna, så är det ett himla fint liv!

De här bilderna väger upp dagens dåliga simpass med råge!

 

Året enligt Instagram

Året närmar sig sitt slut och sammanfattningarna börjar dyka upp på olika bloggar runt om. Jag smygstartar med att sammanfatta mitt år enligt instagram (@annamjansson). Det här är mina mest likade bilder under året och jag tyckte de sammanfattade det hela bra. Vi börjar bakifrån och sparar det bästa till sist!

instagram5-4Nummer FEM:
Wåffelcrossen i lucianattlinne. Vi sammanstrålade vår säsongsavslutning med scouternas insamling till Musikhjälpen. Folk kom utklädda till stjärngossar, tomtar och supermän. Tillsammans samlade vi in över 3000 kr till Musikhjälpen.
Nummer FYRA:
SuperXet och framför allt den supersnygga hylla som sambon byggde till mig. Årets bästa och mest utvecklande köp (cykeln alltså!) och en riktigt snygg cykelförvaring.

instagram3-2Nummer TRE:
Första gången jag simmade 1000 meter men kom på att jag räknat fel och det bara var 975 m. Också samma gång som crawlet släppte och jag kunde simma långt och länge utan bekymmer i bassängen. En häftig känsla!
Nummer TVÅ:
SuperErik och jag i mål på Paris-Roubaix. Kanske det värsta jag gjort i år! Skitiga, svettiga och överlyckliga efter 10 h skakande på franska kullerstenar. Helt klart en cool upplevelse.


Nummer ETT:
Cykelvasan 2014. Jag slet mig i mål under 4 h, spurtade så jag ville kräkas efteråt men var här superlycklig (trött+endorfinhög). Så himla häftigt när kroppen ville prestera.

Vilket år!! Fullt av upplevelser och skratt. Det önskar jag mer av 2015. 

Årets hjulkort

Det kommer många julkort den här perioden på tomtar, söta bebisar och annat krafs. Men det kommer bara ett hjulkort!
I flera år har det cirkulerat säsongsfärska kort från wåffelcrossen signerade Anders Svensson. Med en detaljrikedom som gjort oss som stått utanför avundssjuka.

I år har förväntningarna varit höga, skulle jag också få vara avbildad på hjulkortet? Och idag landade det i lådan!
IMG_1679.JPG
Mats spänsthoppar över hindren. Jag håller tungan rätt och spurtar före Tommy. Tommy har slagit ut tanden och fått blodiga knän men är lika glad för det. Och så kommer Thomas, som alltid såg ut som att han gled sig igenom alla varv men ändå varvade alla!

Värt att notera är att jag ligger före Tommy. Här är bildbeviset på att jag vann den interna kampen om att inte bli varvad!

Tack Anders! Nu spänner vi cx-ekrarna mot nästa år.