Bilder från Ironman 70.3 Jönköping

Idag smällde det. Ironman 70.3 i Jönköping. Premiären. Nästan 2000 deltagare och ett helt ton nervösa familjemedlemmar, bästisar och annan publik. Det var så himla skoj och jag är otroligt imponerad av varenda än!

Morgonen började med simstarten. Där lämnar deltagarna sin bag med street wear, såg mer ut som en sophög men det kan ju vara bra med torra kläder efter race.
ironman jönköping
Sen simmade deltagarna i Munksjön och publiken stod på alla sidor för att heja.
ironman jönköping ironman jönköpingironman jönköping Sen gav sig deltagarna av för cykel långt ut på vishan (åt Bunn&Ölmstad) medan jag, Anna och Jenny gick för at äta frukost på Condecco. Fruksot är gott men varken det eller cyklingen blev det några bilder på.
ironman jönköpingEfter det följde löpningen och det var nästan det roligaste på hela dagen. Nu fick vi se våra idoler flera gånger och kunde heja ordentligt. 
ironman jönköping ironman jönköping Alla hejade, liten som stor!  ironman jönköpingironman jönköping Om jag någongång kör (kommer få ångra detta uttalande…) så vill jag också ha paljettkjol! Jag får be syrran att sy något i funktionsmaterial. ironman jönköpingVictoria och Maja gav ”race with a smile” ett riktigt ansikte. Aldrig såg jag något annat än leenden när de passerade mig. Vilka brudar alltså, så himla starka! Så himla imponerande! ironman jönköping ironman jönköpingDet måste vara rätt vackert att springa in i en grön rådhuspark, runda fontänen och sen få se målportalen.
ironman jönköpingironman jönköpingFira bör man! Jag sprang på Micke från jobbet som hade skaffat sig en hamburgare, det var han värd efter en stark bedrift. Andra korkade upp bubbel, det är ju också ett bra sätt att fira målgången på.
ironman jönköpingironman jönköping Ja vilken dag! Visst sög det lite i deltagartarmen även om jag sagt att jag aldrig ska syssla med triathlon… Men stämningen och storheten av arrangemanget gjorde nog fler än mig sugen på att delta nästa år.

Att inte starta i ”ett triathlon mitt i veckan”

Varje onsdag hela sommaren går ”Ett triathlon mitt i veckan” upp på Axamo. 375 m eller 700 meter simning, 11,5 km cykling och 3,2 km löpning. Många har frågat om mitt deltagande och jag har börjat tänka ”hur svårt kan det vara?!”

Runt lunch idag skickade jag ett meddelande till Maja och Victoria som löd ”Ett triathlon mitt i veckan… Hur gör man?”. Viktoria svarade att det fanns kexchoklad och bara det gjorde mig pepp. Efter det kraschade kroppen. Eller kraschade och kraschade men jag blev tokigt trött efter ett par ärenden med huvudvärk och illamående. Då vet jag att det inte finns något annat alternativ än att sova. Jag vaknade 2 h senare och visste att träning idag var kört.

För ett par månader sen (eller kanske snart ett år sen) så hade jag bara kört på. Jag hade trotsat tröttheten och tränat ändå. Har man bestämt så har man ju. Men med utmattningen så har jag lärt mig. Lärt mig att lyssna på mina signaler och lärt mig lyssna på kroppen. Idag var inte en träningsdag. Det hade slutat i sura kilometrar och seg kropp.

Istället åkte jag upp och tittade på. Jag pratade med folk. Fotade lite. Pratade lite mer med Maja, Victoria och Lisa alla som körde genrep inför Ironman 70.3. Och lite pepp blev jag allt. Även om det ser jobbigt ut så ska jag göra det utifrån mig själv och mina förutsättningar en bättre onsdag denna sommar!
Ett triathlon mitt i veckan Ett triathlon mitt i veckan Ett triathlon mitt i veckan