Äntligen lite cykelsvett!

Plötsligt händer det! Igår gick jag på Team Öster cykel-spinningen för första gången på länge och välkomnades av ”hej vad kul att se dig” och ”välkommen tillbaka”. Det var så himla kul att se cykelkompisarna igen, att snacka lite skit och sätta sig på spinningcykeln. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt, att känna efter. Men väl i sadeln ville kroppen något annat och även om jag inte maxade varje intervall så blev jag klart svettig iallafall. Cykelsvettig. Det har nog inte hänt sen luciawåfflan

Så igår, äntligen, ville kroppen ta i lite på cykeln igen. Så bra känsla!!
team öster cykel

Typiskt bra cykeldag

På vilken annan dag än en lovdag får man till två cykelpass? Nu hade jag inte helt ledigt men sovmorgon och spännande kvällsaktiviteter går ju inte att spela bort.

Jag startade dagen med en early bird och satt på cykeln 06.10. Jag kan inte säga att det var den mest episka morgoncyklingen någonsin med den blev av och det var krispigt i luften. Kollegorna tyckte dessutom att jag var ovanligt pigg när jag kom till jobbet, det kanske kan ha berott på de 33 km jag skrapade ihop innan frukost?

På eftermiddagen kom jag loss lite tidigt och ville inte vaska en solig eftermiddag. Snabbt som tusan bytte jag om och fick skjuts ut till Torsvik och Team öster cykels teknikbana. Det var Cykellistan som bjöd in till banvisning och korvgrillning och vem tackar nej till det? Väl där träffade jag supersöta Linnea och peppade henne runt ett varv. Hon växer med cykeln varje gång jag ser henne och det är så kul att följa hennes utveckling. Sen körde jag ett snabbt varv själv innan jag åt en korv. Banan är superskoj och det var en skön känsla att känna att både cykelteknik och flås fanns på plats idag.
Foto 2015-04-07 07 18 57 Foto 2015-04-07 17 56 37 (1)
Kontraster i rundor, den ena i fågelkvitter och den andra med hjärtat uppe i halsgropen. Båda lite välbehövliga. Båda lite mycket cykel för mig. Fast jag tycker nog att det ena är roligare än det andra, gissa vilket?

Påskwåfflan

Idag hade vi bjudit in till en Påskwåffla, samma varv som Wåffelcrossen men utan våfflor, priser och allt annat lull-lull. Bara hög puls och påskgodis. Banan har hållit sig fint över helgen, är hård och torr vilket kunde generera ett snabbt race. Vi blev både förvånade och glada när det rullade in cyklist efter cyklist på Kabeland och mitt uppskattande öga skulle gissa på ett 20tal deltagare i alla olika nivåer och åldrar.

Jag insåg att formen är långt ifrån ”50 minuter max” och försökte ta det lugnt i början. Den planen grusades redan i startbacken och första varvet var så nära blodsmak man kan komma. Sen fick jag tagga ner lite och och kom in i något eget tempo. Ett varv hängde Victor på mig och oj vad kul att cykla med honom igen. Han snackade skit och jag hängde med. Mest fnissade vi oss runt varvet.

Det var ett kul gäng som var med och körde idag. Det är högt i tak, alla hejar på alla och kidsen får utrymme att köra efter deras egen nivå. Det är inte blodigt allvar men ändå tillräckligt allvar för att framkalla maxpuls. Enkelt och roligt, vi kanske skulle satsa på att göra det lite oftare?
påsk6påskwåffla1påskwåffla2
påsk1

Årets hjulkort

Det kommer många julkort den här perioden på tomtar, söta bebisar och annat krafs. Men det kommer bara ett hjulkort!
I flera år har det cirkulerat säsongsfärska kort från wåffelcrossen signerade Anders Svensson. Med en detaljrikedom som gjort oss som stått utanför avundssjuka.

I år har förväntningarna varit höga, skulle jag också få vara avbildad på hjulkortet? Och idag landade det i lådan!
IMG_1679.JPG
Mats spänsthoppar över hindren. Jag håller tungan rätt och spurtar före Tommy. Tommy har slagit ut tanden och fått blodiga knän men är lika glad för det. Och så kommer Thomas, som alltid såg ut som att han gled sig igenom alla varv men ändå varvade alla!

Värt att notera är att jag ligger före Tommy. Här är bildbeviset på att jag vann den interna kampen om att inte bli varvad!

Tack Anders! Nu spänner vi cx-ekrarna mot nästa år.

Kampen om att inte bli varvad

Det började som ett skämt, att jag kämpade för att inte bli varvad av cykelhandlaren under wåffelcrossen. Nu har det eskalerat med kommentarer som ”du vet väl vad som gäller?!” i startfållan, blod och utslagna tänder. Mest på skoj men också lite allvar.

Det är toppen att ha något att ”kämpa” för och att försöka att inte bli varvad. Det får mig att ta i det där lilla extra, det trissar upp tekniken och flåset. Annars skulle jag alldeles för lätt hamna i något mellanmjölksland och mest mysa mig runt Wåfflan.

Om jag blir varvad då? 3 av 4 gånger har Tommy kör om mig. Förra gången skrattade vi åt det hela och jag puttade upp honom för backen samtidigt som han spottade ut sin avslagna tand. Till igår hade jag laddat med rödbetor i både fast och flytande form. Ändå körde han om mig i sista nerförsbacken. Jag skrek att jag hatade honom så seriöst att en medtävlande trodde jag menade allvar. Jag menade inte allvar. Jag tycker det är riktigt skoj!
IMG_1260-0.JPG
Foto: Peter Elofsson.

Wåffelcross #3

Och så var det söndag igen, söndag som innebär Kabeland och Wåffelcross. Jag hade sovit dåligt och var inte 100% pepp. Men jag ville sitta lite på cykeln den här veckan och trycka på lite lagom. Väl på Kabeland var det rekordmånga deltagare och extra många kids, skoj!

Starten gick, och fältet drogs ut. Jag hamnade som vanligt lite emellan, varken med dom bra eller med dom lite mindre bra. Någonstans i mellanmjölkslandet cyklade jag och tryckte inte på särskilt mycket utan försökte mest hålla mig på cykeln och komma runt. Jag såg det mer som teknikträning än som pulsträning och fick till några riktigt snygga hopp över hindrena.

Foto: Ester Virefjäll.

Det tar sig som pyromanen skulle ha sagt. Nu spänner vi bågen en vecka framåt då jag ställer upp i CXSM och sista CX-cupen med skräckblandad förtjusning. Sen tänker jag ta tvätta-cykeln-semester och bara träna aerobics eller något liknande.

2 x spinning

Det är ändå något visst med spinning. Att få trycka ut allt man har på en timme. Utan varken medvind, motvind eller backar. Det är bara du och motståndet som bestämmer. Kanske också med lite skitsnack och trallvänlig musik.

Igår Team Öster cykel-spinning, idag Erik-spinning (som i Team Erik och Anna som i somras besegrade kullerstenen i Frankrike). Båda passen bra, välgjorda, genomtänkta och tunga. Båda passen med styrka, backar och puls.IMG_7360

Igår lyckades jag matcha träningskläder. Idag tog jag det som låg närmast. Jag bryr mig inte så länge det är funktionsdugliga plagg.

En roligare söndag – Wåffelcrossen

Och så vad det roliga igång, Wåffelcrossen 2014! Så mycket som jag har sett fram emot detta senaste veckorna. I år dessutom på min blåa fina cykelcross.

Jag rullade, full av förväntan och rejält trött efter gårdagens klubbmästerskap, till Kabeland imorse. 40 kr i en glasslåda och sen en dos skitsnack innan starten.
Kl 10 drog Thomas lite information och släppte sen iväg oss på ett mastervarv. Det var roligt att samla en hel hög cykelvänner på samma ställe och dessutom att se ett gäng nya cyklister. Allihop med en stor dos leende på läpparna. Cykellycka på söndagsförmiddag!

Att cykla på en cykelcross visade sig vara extra skoj! Ibland svor jag åt de smala däcken som skar ner i geggan medan MTB flög över men lika många gånger kände jag mig som ett proffs när kurvtagningen fungerade perfekt eller när cykeln flög upp på axeln.
Vi har lite att träna på när det gäller cx-tekniken och att hoppa över hinder men jag hoppas att det tar sig ju längre säsongen går.
DSC_1056wåffla2wåffla3DSC_1082Tack alla som kom och gjorde söndagsförmiddagen till en supertillställning. Vi ses den 12 oktober igen!

 

Det går bättre nu!

Det finns en teknikbana ute på Torsvik, full med svårigheter. Är stigen för lätt finns det en tillbyggd stenkista. Går det att dra banan över en brant så är det gjort.

Jag var där förra året ihop med Victor och Thomas. Feg, trött och med foten mer urklickad än i, kändes det som i alla fall. Igår ville jag känna att det gick lite bättre.

Cykellistan hade anordnat banvisning ihop med Thomas. Vi träffades på Shell Torsvik och rullade i gemensam grupp ut mot banan. Första varvet gick tillsammans där Thomas ibland stannade och berättade vad som skulle komma. ”Lite nerför och sen gäller det att ha i lilla klingan”. Det kändes bra så långt.

Vi kom fram till droppet där jag stått förra året och vägrat köra. Det är mer en brant utför med rötter. Jag tittade på det och kände ”det här gör jag!”. Sagt och gjort, jag rullade över kanten med ett segervrål. Yes!
Vidare över lite stock och sten till nästa nybyggda drop. En sten i början som gjorde en kant och sedan bara att rulla ner. Men fasligt brant. Jag rullade fram till kanten men vågade inte. Jag svor lite över stenen. Men på tredje försöket rullade jag över kanten. Tjoho!

Vi körde ett par varv till, kände på linjer och provade stenkistor. Det är en riktigt bra teknikbana där det inte går att vila och knappt inte heller undvika svårigheterna. Det var en otroligt skön känsla att både huvudet och cykeln levererade. Vi var snabba, tajmade och våghalsiga igår, jag och mr Flash.
Framför allt var det en skön känsla att känna att tekniken har utvecklats senaste året. Ibland behövs det måttstockar inom cyklingen för att kunna se utveckling, igår var en sån kväll.
20140829-150532-54332591.jpg
20140829-150531-54331559.jpg

Fira in våren ihop med Team Öster cykel

Solen skiner, blommorna kommer upp och stigarna är torra och härliga. Det är dags att säga hej då till spinninglokalen och fira in våren.

Team Öster cykel gör det med dunder och brak. Ett event på nya gymmet Cardio Club, ett sista avslutande spinningpass och en föreläsning med förbundskapten Anders Ljungberg som drar det senaste inom träningsläran. Jag har haft fördelen att lyssna på Anders innan och han är otroligt kunnig inom cykling vilket alltid är inspirerande.

Läs mer om eventet här!