”Jag vill ju inte sinka klungan” – om oron för snabba kilometertider

Hur mycket jag än älskar fart efter kamrat och klungkörning så har jag seriösa problem med att våga cykla snabbt. Jag vill ju inte hamna efter och sinka klungan. Jag vill ju inte vara bromsklossen. Jag vet vad en behaglig runda innebär för tempo och jag vet när jag får bita i. Jag har dragit mig för att följa med på snabba rundor och med starka kompisar.
Erik är en klippa i den här cykla fort-soppan. Han fick med mig i ett snabbt tempo på gamla E4an och sen dess har en hel del släppt. Men inte allt…

Idag var det utannonserat en runda på 11 mil med ett snitt på 30 km/h. Herre jösses vad fort! Det fixar jag aldrig! Det här var med grabbarna som har som vardagsmat att rulla såna rundor. Någonstans långt inne insåg jag ändå att det behövs snabba rundor för att fixa Vättern på sub10. Så jag packade nervöst ihop mina grejer och begav mig till
Södergrillen.

Och vet ni vad? Det fungerade! Jag har aldrig varit stoltare över att ha vågat mig iväg och aldrig varit gladare över en runda. Visst fick jag bita i, visst har det varit mjölksyra långt ut i armbågarna. Men jag är otroligt tacksam över ödmjuka klubbkamrater som sänker tempot i backarna, som fyller igen luckor och som har koll på att jag är med. Som peppar, snackar strunt och tar längre förningar. TACK!
Och tack till världens grymmaste ben, tillsammans är vi oslagbara!
20140426-174908.jpg

 

Första rundan med sub10-gänget

Idag var det dags för första rundan med sub10-gänget som jag ska cykla Vättern ihop med. Dom har tränat ihop ett tag men det har inte passat min kalender. Dagens runda var en liten testrunda för att kolla formen. Vi skulle till Skillingaryd och tillbaka, en runda som mäter 80 km och vi skulle hålla någonstans kring 30km/h i snitt.

Jag var nervös! Jag är ofta nervös när det gäller en prestation ihop med andra. Jag vill inte svika gruppen, dra ner snittet osv.
Jag vågade mig i alla fall iväg till Shell efter ganska många peppande ord från Erik.

Väl där mötes 25 personer som alla ska cykla runt Vättern ihop. Vi gav oss av i lite medvind via Barnarp och där drogs tempot upp. Neråt Vaggeryd gick det fort! Riktigt fort! Men hemåt mötte vi motvindsväggen vilket inte var lika kul. I första två leden fick man verkligen bita ihop och trycka ner pedalerna hårt.
Vid ett kort stopp vid Hyltene (ca65 km körda) hade gruppen ett snitt på 34km/h! I april! Helt klart bra betyg för vårt gäng!

Det är konstig det där med tankens kraft. Att ena stunden inte tro att det ska gå och i nästa prestera sitt bästa någonsin. Det ska vi prata mer om en annan dag!
20140421-205545.jpg

Vättern SUB10

I någon svagt ögonblick tyckte jag att det skulle vara kul att köra lite fort runt en sjö. Just nu tycker jag att det är en mindre smart idé. Herregud kan jag ens cykla så fort? Och hur kommer jag må 6 dagar efter Paris-Roubaix? Skavsår och fyrkantiga hjul kanske inte är optimalt liksom.

Idag hade vi upptaktsmöte med sub-gruppen. Mest för att hälsa på varandra, dricka kaffe och dra lite riktlinjer. Jag fick lite lätt prestationspanik av alla som hade kört 17 Vätternrundor och på olika tider hit och dit. Fantastiska Erik (jag tror det ska bli hans superhjältenamn!) stöttade och intalade mig att allt är lugnt. Och med en sån stark, rutinerad och motiverad grupp kan det nog inte bli något annat!
bildMest oroad är jag över hur cykeln mår efter 21 mil på franska vägar… Kan man boka service redan nu tror ni? Tisdag i Vätternrunda-veckan borde ju Öster cykel ha tid för min pärla…