Jag har försökt sammanfatta året i en bästa-lista. Punkter som jag tycker har varit minnesvärda och bäst helt enkelt! I bokstavsordning kommer här favoriter från året med bilder och länkar. Vilket år det här blev!
Årets foto: Patrick Cole gjorde det igen. Kvällsljus och mr Flash i en gyllene kombination. 
Foto: Patrick Cole
Årets ”hitta vilse”-pass: Hökafälten nere i Mellbystrand. ”Här borde nog vara en stig” som blev till ett långt och bra cykelpass med mr Flash. 2014 är överlag året då jag vågat prova nya stigar och vägar, vissa stunder mer vilse än andra, alltid ett cykelminne rikare.

Årets glass: På piren efter ett varv på Bankerydsleden. Varm dag+kall glass är en given kombination.
Årets jacka: Zap Jacket. Som att bära en miljon små diamanter som glimmar i mörkret. Jag tycker fortfarande att det är barnsligt kul att ha den på mig!

Årets kamp: Att inte bli varvad av Tommy! Blod, svett och skratt under årets wåffelcross.

Årets kedjebrott: Jag och Gustav åker till Säter för att vara med på träningstävling med halva svenska eliten. Min kedja bestämmer sig för att gå av mitt framför Emil Lindgren. Det kan hända även den bästa osv osv…
Årets klunga: MR GRANDE!

Årets käftsmäll: Släng dig i väggen Bengans backe! Någon gång i våras klarade jag av min nemesis och öppnade upp ett back-självförtroende utan dess like! Det är häftigt vad hjärnan kan åstadkomma.

Årets kortaste pass: Sadelskruven som gick av i mitten av Dunkehallabacken, 1,5 km hemifrån. Gick av och gick av, jag drog av den. Lite för stark för mitt eget bästa ibland. Sen åkte jag och Ester hem fick fika istället. Total passlängd=under 4 km.
Årets kullersten: Paris-roubaix bjöd på många men Arenberg är den värsta! Hur dålig får kullersten vara?! Att cykla kullersten handlar om att hålla tempo, hög kadens och få ett flyt. Jag fick inte in något flyt alls i Arenberg! Det kan bero på att jag började få duktigt ont i underarmarna. Men jag utnämner det till den värsta kullerstenen någonsin!

Årets köp: SuperXet! Utan tvekan. Så himla lärorikt och utvecklande och roligt. Han har öppnat massor dörrar till nya bekantskaper, ny träningsform och mängder med skratt.

Foto: Janne Bäreteg
Årets lataste funktionärer: Ester och jag under SM. Vi åt mest blåbär och glass. Ibland solade vi i våra solstolar, ibland hejade vi på tävlande. En förmiddag hängde vi om 2 band, det var vår uppgift den förmiddagen. Men lika kul hade vi för det!

Årets lerigaste pass: Svårt val mellan två guldkorn.
- Lerigt pass 1: Ester och jag sommarcyklar i Mellbystrand. Vi hamnar mitt i ett sommarösregn. Först gömmer vi oss under ett träd, sen upptäcker vi att cykelstigen är borta pga skogsavverkning. Vi släpar cykel, bär cykel och cyklar lite. Regnet det öser ner. Precis lagom när vi kommer hem skiner solen igen.
- Lerigt pass 2: Tommy och mitt lerpass på cx från i höstas. Jag skulle hitta vägen och leder oss rakt ut på en leråker. Vi skrattade mest åt misären, Tommys växlar sa upp sen och sen drack vi kaffe.

Årets lyckligaste pass: SUB10-gänget på gamla E4an. Ett genrep inför Vättern. Första gången jag insåg att jag kunde cykla snabbt. Efter vätternångest och tempoproblem släppte det äntligen!
Vi cyklade snabbt och jag hade lovat Erik att ta en lycklig selfie:

Årets pepp: Jag är evigt tacksam till Erik som fick mig att tro på mig själv och som fick mig att våga både Paris-Roubaix och Vätternrundan. Nästa år ska vi cykla mitt hatobjekt backe men mer om det senare.
Årets pryl(ar): MucOff. Stundtals känns det som om jag inte har gjort annat än att tvätta cykel. Med MucOffs produkter går det lite lättare att få bort leran och grästet och allt annat som sätter sig.

Årets skor: Mina gula Mavic. Efter nästan ett år i garderoben åkte dom fram dagen efter Vätternrundan. Sen dess har jag inte tagit av mig dom. Nu är dom så slitna efter cross-säsongen så det finns nog ingen återvändo. Jag behöver nya till nästa år!

Årets smultron: Styrelsemöte goes lagtempo goes punka. Grabbarna lagar punka (inte min cykel!) och jag äter smultron i vägrenen. Sen cyklar vi igen. Att dopa sig med smultron var ett smart drag det passet.
Årets tårar: Vätternrundan SUB10. Tidspressen och en sliten kropp gjorde det tufft. Jag smyggrät redan i Jönköping och ville bryta, då är det ju typ 20 mil kvar… I Bråviken var jag trött, så trött att tårarna ohämmat sprutade. Jag vet inte vad som fick mig att skratta men 2 minuter senare satt jag på cykeln igen. Jag åt och drack och 3 mil senare var jag på topp igen.
Årets tävling: Hela CX-cupen, så himla lärorikt och roligt. Det mynnade ut i SM i Göteborg och toppform och världens bästa hejarklack! 
Årets upplevelse: Velodromen i Falun. Först vara känslan ”herregud det här kommer aldrig att gå” och sen var det en sån himla adrenalinkick när vi plockade linje efter linje. En så himla pedagogisk grundkurs att alla som köper cykel borde få möjlighet att gå den!

Årets vägg: Motvind på Öland. Långpass med ena halvan sidvind och andra halva motvind. Själv på det öppna Öland är inte att rekommendera!

Årets tack: Till sambon som alltid ställer upp, sköter markservis och ger mig ton av kärlek. Till Öster cykel för ovärderlig hjälp och support. Till Tommy för skratt, kaffe och för att du tror på mig. Till Arne för service och tålamod. Till Ester och Erik för att ni är ni, världsklass! Tack till ”ingen nämnd ingen glömd” för många cykelmil, för skratt och cykellycka.
Har jag missat något guldkorn? Vilka favoriter har du från året?