En bättre födelsedagsöverraskning

Igår fyllde jag 30 år och tjoho vilken bra dag jag fick! Eller jag har haft ett bra firande tre helger i rad men gårdagens födelsedagsöverraskning gav glädjeskutt rakt in i hjärtat.

Jag har länge vetat att min bästa kompis Elin skulle komma på min födelsedag och att jag skulle vara klar kl 10. Mer detaljer än så fick jag inte oavsett hur mycket jag försökte luska (och tro mig, jag försökte alla knep!).
När jag väcktes av mamma, Peter och Stefan på lördagsmorgonen med skönsång och paket så låg också en av mina cykeltröjor där. Stefan berättade lite finurligt att jag skulle ha den sen. Jag förstod inte så mycket men insåg att jag hade druckit ett glas bubbel för mycket vid födelsedagsmiddagen dagen innan. När Stefan också hälsade från Calle så trillade poletten ner.

Stefan och Calle hade nämligen luskat ihop att jag skulle få köra La gara, La lepre stancas klubbmästerskap. Jag har varit lite bitter över att det i år sammanföll på min födelsedag för det brukar vara himla skojig tillställning. Men med hjälp av deras finurligheter så kördes jag ut till fikapunkten och kunde hoppa in i världens goaste klunga med Elin och kompani.

Jag fick njuta av finfina vägar, gott samarbete och en såndär strålande höstdag som bara september kan bjuda på. Vilken födelsedag liksom att få cykla med ett glatt gäng trots att jag trodde att jag inte alls skulle få cykla La gara i år!

Och överraskningarna var inte riktigt slut där. Efter att både jag och Elin somnat på soffan (tydligen ansträngande att vara cykelsupporter) så lurade de runt mig över halva staden för vätskepauser och biljetthämtningar innan vi slutligen hamnade på La gara-banketten. Vilken goingar som gick på cykelevent bara för min skull för att de visste att jag egentligen inte ville missa det! En bättre överraskning helt enkelt!
lagara2016 lagara2016-4 lagara2016-5 lagara2016-8 lagara2016-9

La gara 2015

Igår var det dags för det årliga klubbmästerskapet La gara. 2013 körde vi spurter, 2014 var det checkpoints i lag och i år skulle det bli ett 11 mil långt linjelopp. Tidigare år har arrangemanget varit lite hemligt medan det i år var öppna kort. Det tror jag bidrog till deltagarrekordet. Ett 70-tal personer samlades på Stavåkra för kaffe, försnack och ”ska du ha benvärmare eller inte?”. la gara
I år delades det upp i en ride, för det som ville ta det lite enklare, och en race-grupp för dom som ville tävla om mästartiteln. Jag ville självklart försvara bucklan som jag vann förra året och anmälde mig till race. Tyvärr skulle jag stå som ensam tjej på startlinjen i lördagens race men bestämde mig för att kötta på bra ändå.

När de snabba grabbarna tryckte på i första backen blev vi några få kvar. Jag, Calle och Claes höll sällskap och högt tempo första 2 milen innan Claes tröttnade på mig och Calle och körde vidare. Vi hängde inte läpp över det utan fortsatte vår färd ner mot Bondstorp. Där cyklade vi ikapp den ride-grupp som startat sist och la oss i klungan ett par varv. la gara

Vi svängde in på perfekt småländsk grusväg och helt plötsligt sa Calle att det bara var 1 kilometer kvar till lunch. Och mitt ute i skogen på en fotbollsplan stod Nonsens och bjöd på pulled pork taco. Sämre cykellunch har vi ju ätit och efter den obligatoriska 30minuters pausen satte vi av igen.

la gara

Nu väntade Col de pauseben som var 3,5 kilometer seg uppförsbacke på grus. Men som alla vet, när det är uppför så går det sen nerför och vi rullade nerför snabbt i medvinden. Sen blev vi ikappåkta av ett snabbt gäng, låg med lite i klungan och släppte i en uppförsbacke.
Det skulle bli Calle och jag de resterande 5 milen där jag var den som hade en bättre dag av oss två. Vi njöt av fina vägar och bra väder, småtjafsade lite om mitt dåliga lokalsinne och åt upp godiset vi hade med. Helt plötsligt var vi vid Järstorp och hade inte så långt kvar tillbaka till Stavåkra där det väntade after bike.
la gara
Det blev en fin dag i sadeln, där jag hade lite kvar i benen till sista backen. Visst hade jag kunnat cykla fortare men igår använde jag energin till att dra hem en god vän. Nästa gång är det jag som behöver den hjälpen. Och jag är inte säker på att 4 mil solocykling hade varit lika kul igår.

På kvällen följde bankett, prisutdelning och föreläsning av Daniel som i somras körde Transcontinental race. Det blev som sig bör en trevlig heldag i cykelns tecken. Och bucklan fick följa med hem ett år till…

La gara 2014 – klubbmästerskapet

I all Wåffelhysteri har jag glömt/missat/inte hunnit berätta om helgens andra stora grej, klubbmästerskapet för La lepre stanca, La gara 2014.

Eventet är alltid hemligt in i sista minut. Jag har skitsvårt för sånt, helt ärligt, jag vill förbereda mig och ladda. Nu visste jag bara att det vankades långt cykelpass med lite motstånd. Jag plockade fram ungefär allt man kunde tänka sig behöva och 380 kr cash. Cash var tydligen king.
09.00 eller strax där innan var jag och en hög nervösa men glada cyklister på Cykelköket i Jönköping för att mötas upp och få information om dagen. Det visade sig vara en lagtävling med 42 checkpoints över hela södra länet som skulle tas med bildbevis och på tid. Jag hamnade ihop med Alex, Rikard och Tobias och vi delade in oss i par och cyklade iväg. lagara1lagara2Ett axplock från instagram (@theschitz @annamjansson & @laleprestanca) mer finns under #lagara2014

Alex och jag cyklade via Vättersnäs, Vissmålen till Tenhult. Jag ska väl inte skryta med att jag var loket i vår kedja men jag bet mig fast vid Alex hjul så gott det gick. Killen cyklar på slätten och hade ingenting emot motvinden. Vidare till Forserum och Finntorp i rejäl vind.
Det fanns en regel på evenemanget och det var att laget skulle befinna sig 15 minuter på Tabergs topp mellan kl 11-13. Jag och Alex insåg en liten lagom tidsbrist i Fintorp och rationaliserade bort lite kontroller och siktade mot Taberg. Vi plockade Hundshult och Aditro på vägen dit. Jag tryckte en nödgel och ville gråta lite eftersom jag trodde vi skulle bli diskade om vi missade tidsfönstret på Taberg. Taberg kan ha varit den värsta backen i år. Jag slet som ett djur med lungorna utanpå. Efter skidbacken, där det brantar på på riktigt, hörde jag hejarrop längre upp. Inte tänkte jag ge upp nu. Jag slet mig upp och var nu verkligen en trött hare… DSC_0205 Foto: Calle Andersson.

Efter fika bestämde vi att toppa laget och skickade Alex och Tobias mot ytterligare en kontroll. Jag och Rikard rullade långsamt hemåt. Väl tillbaka på Cykelköket fick vi vänta spänt på ett resultat. Det visade sig att vi tagit flest kontroller men missat det där tidsfönstret på Taberg med sketna 3 minuter. Det gjorde ändå mig till bästa dam och mitt lag till mästarinnor. Jag ställde stolt upp mästarinnarpokalen på hyllan i hallen ett år till.
Tack för gott slit lag 2!

Fem saker som förgyller september

Jag älskar hösten. De vackra färgerna och den klara luften. Jag älskar i och för sig alla årstider, det är kanske förändringarna som får mitt något rastlösa hjärta att jubla.
I alla fall tillbaka till hösten. Elna och Helena har listat höstliga saker och här kommer min lista.

Wåffelcrossen: den årliga cx/mtb-cupen nere på Kabeland som har en alldeles speciell plats hos mig. Banan är nästan klar och 28 september är det dags för intro-wåfflan. Jag ser fram emot det nästan lite ohälsosamt mycket.
20140908-111629-40589632.jpg
La gara: klubbmästerskap för La lepre stanca. Som regerande mästarinna måste formen vässas snarast. Upplägget är (som vanligt) hemligt men brukar vara både proffsigt upplagt och roligt.

Tända ljus: att kura ner sig i soffan, tända ett 20 tal ljus och mysa hör verkligen hösten till. Jag har någon form av ljusberoende och funderar på att önska mig nya ljusstakar i födelsedagspresent…

Styrketräning: som jag har slarvat och som det straffar sig just nu ser jag fram emot att gå in och lyfta skrot igen. Kanske för att mina muskelfiber gillar det extra mycket och att jag faktiskt kan bli dunderstark bara jag lägger den sidan till. Låt oss köra lite marklyft igen!

20140908-111958-40798513.jpg

Min födelsedag: snart fyller jag år och har slagit på stort när det gäller present till mig själv. Längtar!