Premiärwåfflan

Det var med nervösa nerver jag vaknade i söndags, inte heltaggad men ändå sugen. Sugen på gemenskapen och på att få cykla för att det är så skoj. Nervös för om det skulle hålla, om jag skulle orka 50 minuter och för hur tekniken skulle vara. Det var med taggarna utåt jag mötte upp grabbarna på Kabeland för att resa tält och fixa iordning starten. Och där försvann också alla nerver. I gemenskapen med andra, när det bara handlade om att heja på kända ansikten, snacka lite skit och ladda inför start.

Och vilken folkanstormning det  blev! Vi landade på precis under 100 personer som stod på startlinjen- Allt ifrån stora till små, ifrån CX och MTB till sparkcykel. Det är häftigt att se att vårar evenemang lockar så många människor! Och i år också extra kul eftersom det stod fler tjejer på startlinjen.

Jag försökte hålla mig iskall i början, inte ligga på för mycket för att  ta slut för fort. Planen var att hålla hela vägen i mål, 40 minuter plus ett varv. Istället njöt jag av situationen, att igen få cykla på Kabeland och skicka ett extra leende åt vänner och bekanta som tagit sig dit för att heja.

För mitt självförtroende var gårdagen en av årets största vinster. För det var på Kabeland jag vurpade bort mig förra året i tron om att jag fick hjärnskakning men som skulle visa sig vara så mycket mer än så! För mig var det en revansch att i söndags igen kunna cykla med cykellycka och ett leende på Kabeland. Som en käftsmäll till allt jobbigt som har varit. Jag är inte tillbaka än men jag är på sååå himla god väg.

Jag lånade ut min kamera till min bästa Alexandra och kom hem med över 200 bilder och ett par selfies. Det här är ett par av dom! Alexandra fångade också mig i mål på en bild som berättar allt om hur jag kände igår, den hamnade på min instagram.
16oktober-3 16oktober-4 16oktober-5 16oktober-8 16oktober-9 16oktober-10 16oktober-11
16oktober-12

Test av Kabeland

Igår släpptes äntligen datumen för årets Wåffelcross! Kolla in facebooksidan för all information som du önskar få. Jag är i vanlig ordning pepp men inser att jag missar ett par datum eftersom att jag är borta hela november. shahrzad kivashJag och Stefan tog en sväng mitt på söndagen för att kolla in banan. Den är nyklippt och torr vilket också brukar betyda snabb vid den här årstiden. Att banan var snabb betyder inte att jag var det… Herregud var långt borta formen är! Vi körde tre varv tillsammans där jag ibland fick jaga ikapp S och ibland köra om honom. Typiskt bra för flåset! Och ja, jag körde kids line alla varvet…

På Kabeland hade jag på mig det absolut snyggaste kitet just nu från ovan nämnda triathlet som kom som en present från henne i brevlådan härromdagen. Särskilt strumporna gör mig alldeles lycklig inombords, snacka om peppiga strumpor med orden ”I am my own superhero”. Med de känns det som att jag flyger fram. Snygga strumpor är faktiskt viktig detalj i dessa sammanhang! kabe sommarlandVi rullade hemåt över Hälsoparken och kollade in resterna av Color Run innan vi landade i soffan i hopp om att se Paratriathlon på TV. SVT visade istället pingis och jag ägnade 90 minuter åt att frekvent uppdatera en hemsida för att få se hur det gick för Shahrzad. 

Ikväll kör vi cx igen, Anders har hintat om intervaller och teknikträning i den stora jakten på cykelformen. Vi får väl se hur länge jag orkar hänga med. +

Wåfflan by dark

Ikväll bjöd vi in till en wåffelcross i mörkret. Tre plusgrader och dugg i luften var kanske inte de bästa förutsättningarna för folkfest. Men Thomas tände upp eldar och marschaller runt banan och det var ett tappert gäng som samlades innan start. Det var lerigt och alldeles sladdigt runt wåffelbanan. Och jag var stel som en pinne på cykeln. Som om kroppen helt glömt hur man cyklar lera och cykelcross. Jag körde ett par varv men insåg att det var lönlöst. Jag stannade och fotade lite i sandgropen och sen cyklade jag till Devils crest och fotade lite. Sen fick det räcka för mig och jag cyklade till mål och drack kaffe istället.  

    
 

Cross is coming!

Höst innebär cykelcross i min värld. Jag har kört wåffelcrossen de senaste tre åren (första två åren på MTB och förra året på superXet) och ser fram emot säsongsstarten den 20 september.

Igår drog jag och Anders ett par varv nere på Kabeland. Banan är till 90 % fixad men fullt körbar och vi körde ett par varv för att komma in i crossandet igen. Även om vi båda kör en hel del MTB så är cykelcross på banan någon helt annat. Intensivt och stumt på samma gång. Ibland kändes det som jag hade kontroll på cykeln och lika ofta bromsade jag panikartat. Det är tur att det är ett par veckor kvar till säsongsstart!
Kabeland

La leprelitos

Igår fick jag leda de små La leprelitos. Jag improviserade ihop ett pass på Kabeland med snigeljakt, följa John och safari i den ”stora djungeln”. Allt handlade om cykelglädje och efteråt high fivade vi och åt banan. Det var så roligt att se hur modiga och starka klubbens minsta deltagare var. Jag tror inte det finns något sötare än små barn på cykel! 
la leprelitos 

Kabe sommarland

Igår körde jag och Anders cx-intervaller på ett somrigt före detta sommarland. Kabeland bjöd på regn, långa vackra lupiner och blöta svängar. Det är så olikt från vinterns crossande. Banan har hållt sig fint, på något ställe är gräset lite väl högt men igår gjorde det inte så mycket.

Min plan var snabba varv med vila emellan med coach Anders sa annat och jag gjorde som han sa. Ett uppvärmningsvarv, två snabba, lite vila och sen tre varv till. Jag hade inte riktigt orken till tredje varvet men där innan höll jag gott tempo och bra teknik.  

  Blöt, blötare, blötast – men kul hade vi! 

CX på Ljungarum

Jag och min personliga cx-coach Anders kickstartade igång CX-säsongen redan igår. Varför vänta på något gott för länge? Och varför körs  bara CX på hösten?

Ljunagrumsskolan var gårdagens crime scene. Vi har varit där tidigare i våras och rekat. Då hittat vi ett kort varv i skogen och en perfekt grusplan till intervaller, svängar och andra kul teknikövningar. Efter ett par varv i skogen hämtade Anders konerna och föreslog starter. 80 meter all in, sväng, igångdrag och 40 meter till. Därefter en liten slalombana så var vi tillbaka till start igen. Vi gjorde ett par såna innan vi bytte teknikövning.
Nu skulle vi springa trappor. Fokus var inte fart utan teknik. I att få till snygga avhopp och ett bra steg i trappan. Jag brukar springa enkla steg men ska övade igår på dubbla. Brevbärar-Anders hade lite bättre klipp i steget i trappan och skötte trapporna galant.
Slutligen tog  vi oss an den omöjliga backen… Den var fortfarande omöjlig så vi sprang upp ett par gånger istället. 

Som nertramp rundade vi wåffelcrossbanan och konstaterade att den fortfarande är i fint skick. Några ställen där det växt lite mycket men överlag fullt trampbar. Man kanske skulle dra ihop en sommar-Wåffla?

En snabbis på MTB

Igår behövde jag cykla. Hjärnan kändes överkokt och lite lätt frustrerad. Jag kom inte iväg, fumlade med middagen (en näve nötter och ett par bitar brie…) och hittade inte prylarna. Men när jag väl kom i väg trampade jag snabbt till Kabeland. Jag ville se hur snabb banan var på MTB och om jag kunde slå mitt eget QOM. Jag satte av för ett snabbt varv med hög puls och snabba ben. Det kändes super hela vägen tills jag insåg att tiden för rekordet rann ut. Jag spände bågen ett par gånger till men jag måste ha varit supersnabb när rekordet sattes och hade inte en chans igår.
Istället letade jag mig upp över Vattenledningsparken, lekte lite över rötter och sten, droppade lite över en kant och körde brant nerför. Sen letade jag mig hem via Södra vätterbygdens folkhögskola och stadsparken och nådde hemmet lite mer avslappnad och tillfreds. Och jättehungrig!  

Påskwåfflan

Idag hade vi bjudit in till en Påskwåffla, samma varv som Wåffelcrossen men utan våfflor, priser och allt annat lull-lull. Bara hög puls och påskgodis. Banan har hållit sig fint över helgen, är hård och torr vilket kunde generera ett snabbt race. Vi blev både förvånade och glada när det rullade in cyklist efter cyklist på Kabeland och mitt uppskattande öga skulle gissa på ett 20tal deltagare i alla olika nivåer och åldrar.

Jag insåg att formen är långt ifrån ”50 minuter max” och försökte ta det lugnt i början. Den planen grusades redan i startbacken och första varvet var så nära blodsmak man kan komma. Sen fick jag tagga ner lite och och kom in i något eget tempo. Ett varv hängde Victor på mig och oj vad kul att cykla med honom igen. Han snackade skit och jag hängde med. Mest fnissade vi oss runt varvet.

Det var ett kul gäng som var med och körde idag. Det är högt i tak, alla hejar på alla och kidsen får utrymme att köra efter deras egen nivå. Det är inte blodigt allvar men ändå tillräckligt allvar för att framkalla maxpuls. Enkelt och roligt, vi kanske skulle satsa på att göra det lite oftare?
påsk6påskwåffla1påskwåffla2
påsk1

Luciawåfflan – det mest tokiga i år!

Förutsättningarna var inte det bästa men vi gjorde det bästa av situationen. Dagens luciawåffla är nog det mest cykeltokiga som har hänt för min del i år!

Slask som frös till is, så började det. Snö och is som bearbetades med ett glatt humör och en påse salt. Banan som fick dras om lite grann för att undvika det värsta ispölarna.
Jag hade drömt om att ingen dök upp och att vi hade 10 L glögg att dricka upp… Men så började cyklist efter cyklist att rulla in, alla lika glada men med en lite skräckslagen min. Outfit efter outfit avslöjades. Tomtar, stjärngossar och supermannen. Glitter och ljusslingor lindade runt cykelramarna. Själv drog jag på mig lucianattlinnet, knöt det röda bandet runt midjan och drog på mig min pyntade hjälm.
IMG_1574.JPGAndreas räknade till en sisådär 35 personer på startlinjen, bra många fler än vad vi hade hoppats på en grå söndag i mitten på december!
Det visade sig bli den kämpigaste wåfflan för mig i år. Tungt tungt tungt! Jag sjöng lite luciasånger till publiken, hoppade över hindrena sådär lagom snyggt och var mest tacksam över att det mesta. Att kunna cykla i luciaklänning, över en lång cx-säsong, över fina vänner&familj som peppar och stöttar. Över att överhuvudtaget ha en kropp som är med på noterna. Kanske en gnutta sentimental men så var det där och då på säsongsavslutningen.
IMG_4505
Väl i mål skrattade vi åt det dråpliga i att cykla i denna misär och skröt om vår kurvtagning och våra vurpor. Vi drack glögg, föråt oss på pepparkakor och skrabbelucker och delade ut pris till bästa kostymer och till bästa cx-åkare och mtb-åkare.

Och så var wåfflan över för i år. Ett stort tack till alla er som kom och förgyllde Kabeland denna söndag! Särskilt tack till scouterna som fixade det bästa luciafikat. Tillsammans skänkte vi 3178 kr till Musikhjälpen. Tillsammans gjorde vi detta till en oförglömlig, lerig, isig och skrattfylld söndag.