Idag smällde det. Ironman 70.3 i Jönköping. Premiären. Nästan 2000 deltagare och ett helt ton nervösa familjemedlemmar, bästisar och annan publik. Det var så himla skoj och jag är otroligt imponerad av varenda än!
Morgonen började med simstarten. Där lämnar deltagarna sin bag med street wear, såg mer ut som en sophög men det kan ju vara bra med torra kläder efter race.
Sen simmade deltagarna i Munksjön och publiken stod på alla sidor för att heja.
Sen gav sig deltagarna av för cykel långt ut på vishan (åt Bunn&Ölmstad) medan jag, Anna och Jenny gick för at äta frukost på Condecco. Fruksot är gott men varken det eller cyklingen blev det några bilder på.
Efter det följde löpningen och det var nästan det roligaste på hela dagen. Nu fick vi se våra idoler flera gånger och kunde heja ordentligt.
Alla hejade, liten som stor!
Om jag någongång kör (kommer få ångra detta uttalande…) så vill jag också ha paljettkjol! Jag får be syrran att sy något i funktionsmaterial.
Victoria och Maja gav ”race with a smile” ett riktigt ansikte. Aldrig såg jag något annat än leenden när de passerade mig. Vilka brudar alltså, så himla starka! Så himla imponerande!
Det måste vara rätt vackert att springa in i en grön rådhuspark, runda fontänen och sen få se målportalen.
Fira bör man! Jag sprang på Micke från jobbet som hade skaffat sig en hamburgare, det var han värd efter en stark bedrift. Andra korkade upp bubbel, det är ju också ett bra sätt att fira målgången på.
Ja vilken dag! Visst sög det lite i deltagartarmen även om jag sagt att jag aldrig ska syssla med triathlon… Men stämningen och storheten av arrangemanget gjorde nog fler än mig sugen på att delta nästa år.