En bitsk kommentar kontrat med vårvintermagi

I veckan fick jag höra en kommentar som sårade mer än den gjorde nytta. Av någon som jag trodde förstod. ”Det var ju konstigt att du fick den diagnosen, du orkar ju göra så mycket på din fritid”. Först blev jag bara paff. Sen bet jag ifrån ordentligt.

Det jag visar upp är en timme eller två av min dag. Vad jag har gjort för att ta mig dit har ni egentligen ingen aning om. Hur mycket jag har klippt bort från mitt liv för att göra mer av det som gör mig glad. För att orka göra mer av det. Jag slipper handling, hemarbete och stora beslut (tack världens bästa sambo) till förmån för att jag ska göra mer av det som jag tror är bra för mig. Och hittills verkar det fungera fint. Men det betyder inte att jag är tillbaka, det betyder bara att jag har lite mer energi just för den stunden.

Så idag gjorde jag precis det som jag tror är bra för min återhämtning. Jag kombinerade sol med endorfiner och fick till 12 kilometer magisk skidåkning uppe på Hallby. Jag tror aldrig att jag har åkt så fina spår (hehe åker bara när alla andra också åker…). På sina håll lite slushiga men också såndär räls som Helena brukar locka med. Jag kände mig stark och pigg och fick något infall i att kanske anmäla mig till Rallarloppet på söndag. Hur svårt kan det vara?! Bara det inte är en massa nerförsbackar….
skidåkning hallby

hallby skidor

solsken

Att cykla som rehab

Människor i min närhet säger åt mig att göra sånt som jag tycker är kul, som ger energi istället för att sluta energi. Den här veckan har redan slukat alldeles för mycket energi. Jag fick min sjukskrivning förlängd och det gjorde mig ledsen. Allt jag vill är ju att må bra. Men nu gör jag inte det och får väl acceptera faktum. Så jag får gör mer av sånt som gör mig glad, igår cyklade jag lite!

Jag har ju varit inne på träning som medicin innan, och nu när kroppen samarbetar lite mer med mig och vädret strålar så är det ju ett utmärkt tillfälle att slå två flugor i en smäll. Så jag fixade i ordning cykel (fick punka efter semmelrundan) och rullade ut efter lunch.

Jag hade inga krav på gårdagens runda, dels visste jag ingenting om min form men också inte hur det skulle kännas. Så jag styrde mot Taberg via Sandseryd och det kändes eländigt segt men jag var också medveten om att det var rätt bra motvind. Jag funderade på om det var okej att stanna i Taberg för fika trots att det knappt är 2 mil dit. Men vid Tabergskrysset så vände vinden och det gick lätt och fint. Jag satsade mot Barnarp och med solen i ryggen så spreds ett leende på mina läppar. Så här ska det ju kännas! I Barnarp svängde jag hemåt igen, utan fika den här rundan men med ett större lugn i kroppen.   

  

 
Såhär tänker jag mig mina dagar framöver. Sjukskrivningsproffs. Jobba lite, vila lite, göra något som gör mig glad (läs cykla). Nu håller vi bara tummarna för att vädret är på min sida. 

(Ironin i att jag skrev det här igår och det inatt kom 7 cm kramsnö…)

Fysisk aktivitet på recept

Att fysiska aktiviteter sätter igång flera må bra-system i kroppen vet du säkert. Fysisk aktivitet bidrar bland annat till att du blir lite gladare, lugnare och sover lite bättre. Endorfiner är ju helt enkelt bra skit! Inom sjukvården används ibland fysisk aktivitet på recept, där du istället för medicin får utföra fysiska aktiviteter utefter din förmåga för att läka.

Jag tänker att motion är bra, både för mig och för dig. Men särskilt nu i ett skede där jag inte riktigt känner igen mig själv. Jag tänker att lugn motion och lite endorfiner kanske kan vara en del av rehab-processen. Så jag utför lite ”fysisk aktivitet på recept” på mig själv.

För mig har det gällt att hitta de där lagom aktiviteterna och att släppa kraven på mig själv. Jag är så invand i ett högt tempo och distanser att en promenad runt Munksjön känns som det enda alternativet. Istället har jag fått skala ner, det kanske räcker med en halvtimmes promenad istället för det dubbla?

Idag har jag åkt skidor uppe på Hallby. Jag tänkte att det kanske fungerar som lugn aktivitet och dessutom ger det lite frisk luft. Jag erkänner glatt att jag absolut inte kan åka skidor (nivån är sån att jag funderade på om det fanns höger och vänster på skidorna..?). Glad i hågen gav jag mig iväg och insåg att jag hade glömt precis allt Malin sa om teknik förra året. Men 5 kilometer senare hade jag fått både motion, endorfiner och frisk luft. Lite gladare och lite piggare kunde jag åka hemåt igen för att äta lunch.hallby skidor-3

hallby skidor-6

hallby skidor-10