Motvindsmassakern

Igår skulle jag, Erik och Ted cykla lite distans. Lagom tempo, mycket snickesnack och mest sådär fint väder och trevligt var tanken.
Jag vaknade på toksegt humör och kände inte alls för att cykla. Med självförtroendet i höjd med knävecken kunde det bli en tuff runda. Dessutom blåste det som fan utanför fönstret. Kan man banga? Jag brukar ju inte göra sånt så jag målade på lite vattenfast mascara (allt går lättare om man känner sig snygg!) och tog på skorna.

Det visade sig bli en kamp mot motvind, sidvind, kantvind och kastvind nästan hela rundan. När det blåser så att kinderna fladdrar så vet man att det bara är att hålla hårt i styret och hoppas på det bästa. När det blåste som mest försökte jag krypa ihop och gömma mig bakom Erik.  Det kändes hela tiden som att vinden vände och som att det aldrig blev medvind.

3 h senare kom jag hem till lägenheten igen. Efter lite dusch och mat kröp jag in under filten och somnade gott en stund på soffan.  

Söndagsdistans

Jag och ett gäng La lepre stanca-grabbar möttes upp tidigt imorse. Målet var distans och jag hade bett om få backar. Min utväxling på vinterhojen är elak och vi är inte kompisar än. Vi tog siktet ut mot Taberg, vilket i sig är ett svagt motlut hela vägen. Det här började ju bra!
Grabbarna lovade fika vilket gjorde mitt humör lite bättre.

Vi loopade lite händelserikt (en punka och en vurpa) via asfalt och skogsvägar utåt Månsarp, Bratteborgs gård och Sjöhult och var helt plötsligt tillbaka i Taberg igen. Tiden går fort när man har roligt. Idag bjöd rundan dessutom på lagom tempo, inte allt för trötta ben och fina vägar.

Vi fikade lite och tryckte sedan Sandserydsbacken hem med dubbdäck och på vinterhärk och dålig utväxling. Vilken skillnad det kommer vara sen när racern plockas fram!


Foto: Calle och jag.

Tack för idag grabbar! Det här får vi göra om snart igen.

Vinterslask över Sävdabo

Jag har cyklat! Ni förstår inte lyckan, efter en period av ”jag vill inte” och ”cykeln är inte så bra” och andra dåliga bortförklaringar. Det var fantastiskt, jag blev lagom trött och solen sken.

Jag och Erik tog sats via Stavåkra upp mot Sävdabo. Det var sådär vinterfint med snötyngda träd och… väldigt slaskiga vägar. På vissa hål stenhårt vinterunderlag, på andra var det snömodd. Jag och Erik balanserade oss fram och höll oss på cykeln hela vägen. Efter ungefär halvvägs bröt solen igenom, den blåa himmelen kom fram och vi njöt.IMG_2504.JPGIMG_2500.JPG

Det blev fantastiska 3 h på sadeln som gav mersmak. Vi kanske kan göra om det till nästa helg?

En snabbis över Älgafall

Jag har lovat mig att cykla utomhus en gång i veckan året om. Det går rätt bra hittills eftersom att hösten har behandlat oss cyklister så himla bra. Den här veckan körde jag både pannlampe-MTB i tisdags och snabbdistans idag på SuperXet utan dubbdäck. Inte allt för tokigt för att vara sista veckan i november.

Solen visade sig när jag cyklade upp via Dunkehallaleden och Hallbyleden. Marken var stenhård och ingen lera så långt ögat kunde nå. Lagom tills jag var på banvallen gick solen i moln och det blev kyligt. Vattnet i bäcken jämte vägen hade en tunn frysskorpa på sig och jag insåg att jag hade lite för lite kläder på mig. Jag trampade på, tittade på omgivningen, tänkte massor och sen var jag hemma efter ganska prick 2 timmars distanstempo.

Lerig distans

Idag övertalade jag Tommy om att köra cx-distans med mig. Vi prickade in sånt där klockrent höstväder när solen lyste och luften var krispig. Jag sköte vägvalet vilket visade sig vara en dålig med rolig idé.

Vi begav oss via Hallby ut till banvallen. Tommy kom med den ”geniala” idéen om att köra Olsbo-banan med cx och så fick det bli. Det var jobbigt och en ordentlig teknikträning.
Vi fortsatte banvallen, svängde under RV40 och var nu på banvallen förbi Dumme mosse. Vi trampade på och pratade om ditten och datten. Vi svängde åt väster för att komma till Taberg (fikasuget var nu stort) och hamnade på sprängsten delux. Sen skulle vi korsa en byggarbetsplats med lerfest och skrattade oss igenom misären. Här gav Tommys växlar upp så vi vände näsan hemåt och fikade på Dunkehallavägen istället för i Taberg.
Det blev nästan 5 mil, 2,5 h i solen och en riktigt trevlig tur. Nästa gång får Tommy välja väg.
20141011-184401-67441944.jpg
20141011-184402-67442779.jpg

+3 och distans

Igår fick jag tips om att vila eller cykla lätt. Jag valde det senare alternativet. Jag hade ju bokat cykeldejt med Ester och skulle dra med henne på ett varv runt Landsjön.
20131214-172534.jpg
Vädret bjöd på ganska vidriga +3 grader, grått och bitvis regn. Jag hade poppat till det hela med nya Winter thermo linser från Öster cykel. Glasögonen blev en skön 80-talskombo med rosa bågar och orange glas. Jag vet inte om linserna visade sitt rätta jag i plusgrader men världen blev i alla fall lite roligare under dagens runda.

Vi höll humöret högt, snackade skit, snackade allvar och jag försökte lära Ester allt jag kunde om distansträning (ni ser, det gick ju fort). Jag var stark och Ester imponerade som vanligt med hennes pannben. Tänk att cykling kan vara så skoj i grått väder.
20131214-172656.jpg

Världspremiär med #seniorsektionen

Idag var det dags för premiär både för mig+mr Winter och mig+#seniorsektionen. Seniorsektionen är La lepre stancas roligaste gubbar som åker gemensamt nästan överallt och som ibland (läs ganska ofta) behöver göra små stopp längs vägen. Ja, vi pratar trycklättande övningar och då inte på däcken… Roliga är dom iallafall! Håkan hade hittat fina vägar, riktigt roliga stigbitar och som alltid en liten bäck att vada över. Allt som ett schyst november-distanspass ska innehålla.
20131116-172052.jpg
Övar på den ädla konsten ”ramla för fan inte i”.”

Jag som inte cyklat distans på säkert 2 månader fick bekänna färg efter ett par timmar i sadeln… Men det är ändå rätt coolt att kroppen ville hänga med i 3 h 40 minuter utan att tillföra mer än vatten. Jag får väl (trots min ringa ålder) ansöka om medlemskap i Seniorsektionen, för fler pass med dom vill jag gärna köra.
20131116-172237.jpg
Imorgon väntar det där intervallpasset jag hoppade över i fredags och efter det har vi överlevt den första vinterträningsveckan.