Min träningsresa

Det har varit en lång resa dit jag är idag. Den har inte alltid varit enkel eller spikrak men den har format den jag är idag. Idag är min kropp min maskin men det har inte alltid varit så.

Jag är uppvuxen i en familj där outdoor var viktigt. Vi har paddlat havskajak, åkt båt eller vandrat i skogen. Jag sysslade aldrig med lagsporter eller liknande men provade mycket annat. Min pappa brukar säga att jag var dyr i drift eftersom jag provade mycket men slutade lika snabbt.
För mig var alltid gympan var ångestfylld. Jag var den som blev vald sist eller skrattad åt under brännbollen. Än idag är just brännboll en öm punkt som jag gärna undviker. Det finns ärr kvar som än idag vill prestera, bevisa och klara av allt.

Jag gick in i tonåren med dålig hållning, kass kondis och dessutom ett par extra kilo på kroppen. Mina tonår var kaosartad av olika anledningar och jag blev sjuk. Ätstörd. Jag spydde upp nästan all mat jag åt och där emellan sprang jag tills jag såg stjärnor. Jag ville gå ner i vikt, nå ”idealkroppen” i Fitness magazine och läste allt om fettförbränning. Jag åt lite frukost eftersom jag läst att det skulle starta igång fettförbränningen och där efter stoppade jag oftast fingrarna i halsen. När jag kom förbi mitt störda ätbeteende följde ett par år av party. Mycket utgång och mycket alkohol. Inte jättebra det heller för varken kropp eller själ.

 Jag tog tag i mitt liv när jag flyttade hem till Västervik igen. Jag började klättra igen och jag började gymma lite. Jag och mitt ex flyttade till Jönköping, vi klättrade jämt och tränade en hel del under den tiden. Då kunde jag springa 6 km från högskolan till  Racketcentrum för att klättra ett par timmar efter skolan. Men så var jag också vrålstark då. Jag kunde göra 10 chins och 15 dips utan bekymmer. Jag och exet gjorde slut och min axel fick en förslitningsskada ungefär samtidigt. Jag blev student dygnet runt och träningen hamnade på hyllan ett par år igen.IMG_9743Jag vet inte varför jag kände för att köpa en cykel men tanken landade som en sten i huvudet. Jag läste på och fick testa en kompis racer. Min första runda körde jag från Hovslätt-Barnarp-Tenhult-Huskvarna och hem och efter det var jag fast. Jag köpte min caad10 ett par dagar därefter.
Cyklingen för mig har varit otroligt omvändande. Den har öppnat många dörrar, gett mig nya bekantskaper och gjort att jag lärt känna mig själv. Idag står jag stadigare mot marken än tidigare. Jag har gått från att vara en osäker tjej som helst inte står i centrum till att i våras rodda och hålla en nybörjarkurs för 60 personer.
Det finns fortfarande bitar av mig som vill prestera och alltid klara av allt på första gången men de ärren börjar blekna. Jag kan fortfarande jämföra mig med ”andra” även om jag med åren blivit mer avslappnad kring hela prestationsbiten.

Idag rör jag på mig för att det gör att jag mår bra. Det är mitt andningshål efter jobbiga arbetsdagar och mitt sätt att bli lugn. Det är där jag umgås med många av mina kompisar och mitt sätt att utmana mig. Jag cyklar för det är en sån frihetskänsla för mig och jag lyfter tungt för att det får mig att känna mig stark som Pippi.
Min kropp kan cykla galna saker som Paris-Roubaix eller l’Etape du tour och 20 mil som en kul grej. Min kropp cyklar oftast med ett leende på läpparna oavsett om det är wåffelcross, måndagsrunda eller ett distanspass. Min kropp kan numera också springa, lyfta och snart stå på huvudet. Det mesta går bara jag vill det.
Jag är mer nöjd med min kropp idag och jag vet att min kropp är min maskin som kan prestera precis det jag önskar av den.jansson-cyklar-17

Det här var veckans ämne i den grupp med hälsoblogga jag är med i. Vill du läsa flera träningsresor så tycker jag att du ska kika in hos Emma och Anna.

Mina 30 bästa

Jag fick en lista passad till mig av Helena. Precis som hon tyckte så går den lite utanför comfort zone men det gör också det hela väldigt spännande. Jag insåg att jag har en hel drös träningskläder men få välanvända favoriter.

Löparsko– Jo men det är väl det som finns minst av i min garderob. Jag har ju inte sprungit en meter i år. Mina Mizuno tjänar numera som vardagsskor.
Macka– Allt bröd är gott även om jag äter väldigt lite av det. Knäckebröd går mest här hemma, med smör och stark ost.
Sportbehå– Craft bike bra på racern, Casall Iconic Sports Bra när jag cyklar mtb och Röhnisch på gymmet, Oftast är det den som ligger framme som det får bli. Huvudsaken för mig är att de sitter på plats.
Resa– Gärna men för sällan. Jag vill gärna åka till Island eller New York.
Champange– är väldigt fint att fira med, väldigt sällan champange men gärna bubbel. Men det går också bra med ett glas rött eller en öl.
Shapetights– Finns det två i garderoben. Älsklingsgymbrallan från Röhnisch som jag alltid gymmar i och kompression från Orca som alltid åker på när benen är rejält trötta, senast efter Cykelvasan.
Juice– Mums! Apelsin alltid. Men nästan hellre en god smoothie.

P1010552

Podcast– Det går i perioder. Husky, Träningsglädje Talks, Maratonpodden och MTB-podden har rullat senaste tiden. Annars är alltid P3 dokumentär en favvo.
Skida– Hmm ja… eller nej! Jag äger ett par men inte så mycker mer.
Hösttights– Floss, all min kärlek till flossade tights. Crafts tights med flossad insida är nästan det bästa du kan ha på dig om du är frusen. På cykeln kör jag Assos flossade vinterbyxa. Sa jag att jag gillar floss?
Tesort– Jag dricker lussete året om! Jag vill ha ett krydigt te med rödpeppar eller chili eller sånt. Gärna med en klick honung i också. Men jag dricker tusen gånger oftare en svart kopp kaffe.
Vatten– Sodastreamat tack. Eller i alla fall kylskåpskallt. Skulle jag vara riktigt sugen på något sött men ändå vatten köper jag Bonaqua Päron. Jag gillar inte vatten direkt från kranen…
Bil– Nödvändigt ont. Jag bryr mig inte så mycket sålänge den tar oss framåt. Men just nu håller den på att falla i bitar… Bil har ganska låg prio i min plånbok.
Efterätt– Pannacotta, cream brûle eller chokladmousse. Eller bara en bit mörk choklad.
Väst– Finast är min rosa La lepre stanca-väst från gamla kollektionen. Annars så har jag en flossad (nehe?!) skidväst som fungerar fint på promenader. Väst är en bra uppfinning!
Myströja– Powerhoudi från Houdini alla dagar. Den har flossad insida och klassar därmed in som favoritplagg. Ganska dyr men värd alla pengar i guld!P1020500Powerhoudi på hög höjd, Chamonix sommaren 2013 

Pasta– Gärna färsk men heller inte så ofta. Bästa pastasåsen är i alla fall med kräftstjärtar, purjolök, morot, vitlök och chili.
Träningslinne– Casall eller Röhnisch används ofta på gymmet. Här tar jag lite vad som ligger närmast, men alltid linne!
Värmeplagg– Mina Hestra lobster gloves. Windstopper och ullfrotte i en perfekt match!22012014-P1010252

Frukost– Dagens bästa måltid. Nästan alltid fil+bär+nötter och ett ägg. Ibland lyx med amerikanska pannkakor eller hotellfrukost. Alltid havregrynsgröt innan förmiddagsträning. Alltid svart kaffe.
Hörlurar– Inte så himla petig. Jag har ju råkat tvätta två par i tvättmaskinen i år… Kör med dom som följer med iPhonen, de passar mina små öron perfekt.
Gymskor– Jag gymmar i ett par supertunna Merrell Pace glove. De hänger på sista versen men håller ihop över vintern hoppas jag. Jag gillar känslan med tunna skor, närkontakten med golvet. Dessutom har de ett fenomenalt gummi som gör att man aldrig tappar fästet.
Reflexväst– Crafts rexlekväst med dragkedja. Men nyaste tillskottet i garderoben är en Zap Jacket från Öster cykel, den ska bli häftig att testa utomhus.
zap3Väldigt mycket reflex! 

Jeans– Favoriten är Nudie, de sitter så snyggt på. Dyra men bra. Alldeles för dyra att jobba i egentligen…
Pannband– Oftast en buff vikt på mitten, det kommer man långt med.
Lax– Min farfar hade laxodling när jag var liten, så jag är uppvuxen på lax. Gärna rökt till en sallad eller en hel sida i ugnen. Jag gillar lax!
Träningsapp– Strava och Tabatatimer, det kommer man långt på. Löparjacka- Hmm… nej! Men en uppsjö cykeljackor? Det går förövrigt bra att springa/promenera i cykeljacka också.
Löparjacka Hmm… nej! Men en uppsjö cykeljackor? Det går för övrigt bra att springa/promenera i cykeljacka också.

Så, där har ni dom. Mina 30 bästa inom de givna ramarna. Enjoy! 
10710253_850757171623772_811211833445306392_oBilden har ingenting med texten att göra egentligen, förutom att jag gillar den också!
Foto: Janne Bäreteg

Mest aerodynamisk frisyr

Inom cykling pratas det mycket om hur aero någonting är. Aero är typ minsta möjliga luftmotstånd och vi vill ju inte göra cyklingen jobbigare än vad det är. Det rakas ben, köps nya hjälmar och de riktigt hard core cyklar alltid med skoöverdrag och har vinklat ner sin Garmin för bästa möjliga cykling (läs minsta möjliga luftmotstånd).

Till detta görs ju underbara undersökningar om hur aerodynamiskt det egentligen är med skägg eller rakade ben. I klippet nedan kan vi se vilken som är den mest aero frisyren för oss tjejer!

2 år med cykel

Tack vare appen Timehop vet jag att det idag är exakt två år sen jag steg in på Öster cykel och spontanköpte min caad10! Två år som har gått fort och varit så himla roliga och utvecklande.
Erik frågade vad de här åren betyder för mig och jag är inte säker på att jag kan beskriva det med ord. Däremot kommer jag själv på mig med att se utvecklingens pusselbitar ibland, både i vardagen och på cykeln.

Jag har beskrivit cyklingen som att det var att hitta hem. Jag tror att alla har sin grej, några kör triathlon, andra åker rullskidor, min mamma yogar eller så lyfter man tungt på gymmet. Min grej var att cykla. Cyklingen var någonting som växte upp inom mig. Jag läste på nätet, googlade och tittade. Jag fick låna min pappas gamla gula MTB, lite för stor men väldigt roligt. En av de första turerna gick i Strömsberg (tack bloggen för att jag fick läsa om den igen!). Jag minns att det var vansinnigt tungt uppför och stannade väl mer för att vila än för ett instagram-moment. Jag lånade en svart racer, cyklade till Tenhult och var fast. Sen köpte jag mig en egen cykel.
IMG_2737

Jag har haft fördelen att cykla med många starka cyklister. Jag vet inte hur många pass som har cyklats på gränsen av min förmåga. Så kan det gå när man kommer som liten och svag och vill leka med de starka. Dock har det varit otroligt utvecklande. Jag vet vad jag klarar av och att det alltid finns lite till att ge. Dessutom klarar man så himla mycket mer i klunga tillsammans med andra. Jag har sugit åt mig som en svamp av tips och tricks och är framför allt ganska tekniskt duktig på cykeln. Kanske har det lite med klättringen att göra. Jag har balansen och kroppskontrollen med mig vilket är en fördel på cykeln.

Någonting jag har upptäckt genom cyklingen är att jag undviker sånt jag är dålig på eller saker då jag kan ”göra bort mig”. Jag vill inte vara sämst helt enkelt eller visa mig svag. Tyvärr är det nog en rest sen en ganska tuff period i skolidrotten. Ärren som sitter kvar vill bevisa, prestera och kunna. Jag vet inte hur många gånger jag har fått vända tankarna om att jag inte vågar eller kan (hej Vätternrundan!). Någonting jag har lärt mig är att tänka positivt. Istället för ”det går inte, jag bryter” så har jag efter halva rundan kommit på att vända det till ”du kan, du är stark, du kommer hem”. Enkelt egentligen. Så himla svårt på pappret.
Och så undviker jag ju det här med backar… Kanske inte lika mycket längre men tillräckligt mycket. Jag gjorde en av mina första SPD-vurpor i Stadsparken, uppför en backe och inte kunna klicka ur. Sen dess är backar lite ett hjärnspöke, alla backar! Jag har ju till och med fått kommentaren ”Jag fattar inte hur du som är så stark på platten kan vara så dålig i backarna!”. Härromveckan kom jag på att jag inte ens trycker mig igenom backarna utan mest mestrampar. Inte konstigt att det går dåligt då. Men att klara Bengans backe i våras var lite som att öppna en flaska bubbel, plötsligt var alla backar görbara och överkomliga. Självförtroendeboost!IMG_8313

Cyklingen har gjort mig till en mer självsäker person i jobbet och i vardagen och på cykeln. Jag har gått från att vara en ganska nervös tjej som helst inte stod i centrum till att ta för mig, våga prata utan att dö av nervositet och faktiskt skita i vad andra tycker. Det kanske är det där om att hitta hem, om att veta vem jag är som har fått mig att våga lite mer? Det kanske är La lepre stancas varma famn som fått mig att blomma ut? Eller helt enkelt en kombo tillsammans med ålderns gång.
Bara det här med att våga hålla i en grupp på Måndagsrundan. Första året var det ju inte att tänka på alls. Andra året vågade jag inte. Och sen i år vågade jag! Jag var så stolt att jag ville gråta när jag kom tillbaka till Mariebos vändplan. När dessutom mina fina SubUrban-deltagare tyckte jag hade gjort ett strålande jobb i klungan så rullade jag hem på moln! Vilken vinst! Sen att jag inte hittar alla rundor är ju en annan femma….

Cykelbenen då? Ja det är väl den svåraste saken att se en utveckling på men också enkelt genom snittider och kilometerantal. Det är dock svårt att se själv. ”It never gets easier, you just go faster” stämmer ju allt för väl ibland. Backarna känns fortfarande som berg ibland, flåset som om jag aldrig cyklat innan och benen helt fulla av syra. Men säkerligen går det snabbare än förra året. Och framför allt snabbare är första rundan.
Vätternrundan och framför allt träningen dit fick mig att inse att jag kan cykla snabbt, i klunga eller själv. Snitthastigheterna stiger långsamt uppåt (även om de aldrig ser så himla snabba ut tack vare Jönköpings alla backar….) och på vissa raksträckor går det superfort. Förra året låg jag bakom Bama ner från Villhelmsro i någonstans 40 km/h, i måndags låg jag själv där i samma hastighet. Jo det lutar lite nerför osv men ändå. Framsteg är till för att dokumenteras och framför allt reflekteras över. Annars märker du aldrig om du blir bättre. IMG_8803

Cyklingen har öppnat upp en hel värld av nya vägar, fina små ställen och framför allt bekantskaper. Folk som jag säkert aldrig hade träffat utan en cykel i närheten men som idag betyder väldigt mycket för mig. Och jag är er otroligt tacksam för alla rundor tillsammans, alla skratt, alla hjul jag har legat på rulle på, lite fika och en massa kaffe.
Jag är stolt över att få vara med i det absolut underbaraste gänget La lepre stanca. Tack till er! Och tack till Calle som en gång i tiden twitterövertalade mig att följa med på en måndagsrunda.

Be happy!

Jag fick en kommentar härromveckan om att jag alltid ser så genuint glad ut på cykelbilder. Så är det. Jag blir glad av att cykla! Rent av lycklig. Något barn har någon gång beskrivit det som att bli inuti-glad, glad inuti kroppen. Jag tror alla har sin grej som gör en glad ända in i hjärtat.

Har du hittat vad som gör dig glad? Gör isåfall den saken, oavsett vad det är, gör den ofta! Alldeles för ofta!
20140630-220010-79210606.jpg

Massage – because I´m worth it

Just nu kör jag rätt stenhårt på devisen ”jag är värd det här!”. Idag unnade jag mig massage och fransfärgning.

Egentligen var det så att jag fick ett presentkort i födelsedagspresent (i september….) men jag har aldrig riktigt kommit till skott. Så igår bokade jag en tid och idag låg jag där på bänken.
Massören konstaterade att jag var stel i nacke och skulderblad samt i vaderna. Jag tyckte kanske inte att det var så konstigt med tanke på de senaste veckornas prestationer. Nu hoppas jag på kalasbra återhämtning och pigga muskler helst redan imorgon.
Massage är verkligen något jag borde unna mig oftare. Egentligen tycker jag nog att jag borde ha en privat massör…
20140413-174115.jpg

Paris-Roubaix – Coola gubbar

Det absolut häftigaste med Paris-Roubaix var alla roliga människor som deltog. Allt ifrån tandem (jajamen!) till heldämpade cyklar. Allt ifrån powertanter och seniga italienska gubbar i vita bibs till de brittiska tjejerna som åkt ner för att göra detta ihop. Det var långa, korta, smala, tjocka, gamla och unga och från många olika länder.

Absolut coolast var nog dessa gubbar. Jag vet inte vart ifrån dom kom eller om dom körde hela eller halva men coolast var dom iallafall! Snacka om att gå all in! 
20140612-223053-81053945.jpg

Resfeber

Har jag allt? Har jag förberett mig tillräckligt? Vad ska jag ha med?
Igår smällde den till, den berömda resfebern. Man blir lite mer nervös än befogat och funderar lite extra på packning och resmålet.

Jag packar som vanligt enligt Victors pricksäkra lista. Jag fick den inför en tävling förra året och den innehåller allt. Med den listan går det inte att missa en pryl. Cykling är ju annars en materialsport av rang vilket gör det lätt att åka ifrån viktiga pinaler som skor, hjälm eller cykel.
Dessutom ska extra många slangar med, en laddning energi och en kudde till bilresan.

Vår målsättning är inte hög. Vi ska komma runt (eller från A till B) helskinnade och med humöret på topp. Vi ska stanna vid depåer och vi ska stanna för att fota. Vi ska ha kul och cykla som ett team. Dessutom ska jag slå Erik inne på velodromen, jag har ju faktiskt varit och tjuvtränat!

Ska vi slå vad om antal punkteringar?
Vädret blir ju i alla fall bra!
20140605-184613-67573724.jpg