Att cykla som rehab

Människor i min närhet säger åt mig att göra sånt som jag tycker är kul, som ger energi istället för att sluta energi. Den här veckan har redan slukat alldeles för mycket energi. Jag fick min sjukskrivning förlängd och det gjorde mig ledsen. Allt jag vill är ju att må bra. Men nu gör jag inte det och får väl acceptera faktum. Så jag får gör mer av sånt som gör mig glad, igår cyklade jag lite!

Jag har ju varit inne på träning som medicin innan, och nu när kroppen samarbetar lite mer med mig och vädret strålar så är det ju ett utmärkt tillfälle att slå två flugor i en smäll. Så jag fixade i ordning cykel (fick punka efter semmelrundan) och rullade ut efter lunch.

Jag hade inga krav på gårdagens runda, dels visste jag ingenting om min form men också inte hur det skulle kännas. Så jag styrde mot Taberg via Sandseryd och det kändes eländigt segt men jag var också medveten om att det var rätt bra motvind. Jag funderade på om det var okej att stanna i Taberg för fika trots att det knappt är 2 mil dit. Men vid Tabergskrysset så vände vinden och det gick lätt och fint. Jag satsade mot Barnarp och med solen i ryggen så spreds ett leende på mina läppar. Så här ska det ju kännas! I Barnarp svängde jag hemåt igen, utan fika den här rundan men med ett större lugn i kroppen.   

  

 
Såhär tänker jag mig mina dagar framöver. Sjukskrivningsproffs. Jobba lite, vila lite, göra något som gör mig glad (läs cykla). Nu håller vi bara tummarna för att vädret är på min sida. 

(Ironin i att jag skrev det här igår och det inatt kom 7 cm kramsnö…)

Mitt träningsmål för 2016

Snart är det nya året här. Nytt år med nya målsättningar och äventyr. Den här veckan sätter vi i bloggnätverket ord på våra mål för 2016. Ida ska köra halvironman här i Jönköping och Maria ska springa fjällmaraton. Men vad vill jag göra med 2016? 

Jag har gjort mycket stora och häftiga grejer senaste åren. Paris-Roubaix och Etapé du tour är exempel på sånt som både stärkt och utvecklat mig. Mål som har känts skräckslagna men också storslagna i magen. Inför det nya året saknar jag någon sån stor utmaning. Överlag känns det väldigt tomt på mål. Jag har någonstans landat i att det får vara så. Ett mål går inte att tvinga fram. När det kommer så kommer det helt enkelt.

Mina mål senaste åren har handlat mer om upplevelser än om prestation och det är så jag fungerar. Jag vill uppleva och se vad kroppen klarar av men än att prestera och hamna på pallen (även om det är en kul bieffekt). Tyvärr blir det ju så att jag inte är särskilt sugen på att köra samma lopp två gånger ens. Jag har ju redan klarat av det en gång. Men ett lopp som jag gärna vill köra igen är Billingeracet. Det var mitt första MTB-lopp och jag vill egentligen bara se om och hur mycket bättre jag har blivit sen dess.
Under 2016 vill jag upplevelseträna. Mer njuta än prestera. Kanske göra den där soloturen hem som jag drömmer om ibland. Jag sugen på att springa lite mer stig. Jag och bästis Anna pratade om att vi skulle springa Gränsöleden i maj och det är en såndär upplevelsesak jag vill göra. Och så ska jag simma runt den där ön jag pratat om tidigare. Pappa har lovat att vara följebåt och support.

Under tiden ska jag se till att vara mitt bästa jag. Att optimera mina förutsättningar och ta hand om mig själv. Planera maten och äta lite bättre. Och på något vänster tänka till lite kring träningen så det inte bara blir mellanmjölkslandet för mig.Jag vill inspirera till rörelse och till utmaningar snarare än prestationsångest. Jag hoppas ni vill följa med mig in i 2016.
grinderum-5

Vad har du för mål med 2016? 

Välkommen juli

Med stora steg klev värmen in. Med blå himmel och strålande sol. Med bad, solkräm och beachhäng. Jag välkomnar både värmen och juli, för alldeles strax börjar semestern.   
Jag vill bada, åka båt och dricka kall öl. Cykla ljumna early birds och under vackra sommarkvällar. Jag vill crawla i sjö och sola på varm klippa. Jag vill äta jordgubbar, fräscha sallader och grilla så mycket som möjligt. 

Juli innebär också etape du tour så formen ska finslipas, cykeln ska fixas och jag ska flyga till Frankrike.   
   
Välkommen juli, du är efterlängtad!

Racerpremiär

Bra väder innebär att alla plockar ut sina cyklar, det är samma visa varje år. Flödet har exploderat av vårtecken och cykelpremiärer. Jag och Calle pratade cykellördag redan förra helgen och efter ett par dagar på soffan var jag superpepp. Vi mötes av sol och ordentlig vind när vi möttes upp i Huskvarna.

Vi styrde våra cyklar ut mot Jönköpings Toscana, Landsjön. Jag var smålycklig hela tiden av att cykla racer och av våren. Det kändes som flera hundra år sen jag cyklade vägen upp mot Vista kulle och det var skönt att vara tillbaka. Det var också skönt att sitta på racern igen, känslan av bra cykel är fantastisk.

Vi gjorde ett tidigt och snabbt kaffestopp hos Ingo och Gårdsrosteriet för att sen styra cyklarna runt Landsjön och Ramsjön. Motvinden avtog, solen fortsatte att lysa och det var verkligen balsam för själen att cykla landsväg igen.
LLS-lördag

En cykelpendlares dagbok dag 1

Jag har ju bytt jobb. Från Tenhult till Huskvarna. Lite närmare, lite bättre? I alla fall om man ser det cykelmässigt.

Imorse gränslade jag min blåa pärla för att cykla till jobbet för första gången. Den blåa pärlan är samma som vinterhärket och hade därför dubbdäcken på. Jag har ställt undan den cykeln sen i vintras och var väl mest orolig för att kedjan skulle palla runt efter allt vinterslask. Jag pumpade däcken, la på lite hallonolja och gav mig iväg.
20140807-202643-73603039.jpg
Redan längs med vätterstranden var det svettigt. Hur gör folk som cykelpendlar egentligen?
Jag var i alla fall framme på jobbet på samma tid som det tar att åka buss till jobbet. Fördel cykel är att det är billigare och jag får gratis motion.

Jag gillade iallafall att cykelpendla. Det kanske kan bli en rutin.
Cykelpendlar du? Hur långt har du till jobbet? Hur gör du när det är slask och rusk? Byter du om? Vart förvarar du cykeln? (Cykelförvaring är största dilemmat för mig just nu…)