Att cykla som rehab

Människor i min närhet säger åt mig att göra sånt som jag tycker är kul, som ger energi istället för att sluta energi. Den här veckan har redan slukat alldeles för mycket energi. Jag fick min sjukskrivning förlängd och det gjorde mig ledsen. Allt jag vill är ju att må bra. Men nu gör jag inte det och får väl acceptera faktum. Så jag får gör mer av sånt som gör mig glad, igår cyklade jag lite!

Jag har ju varit inne på träning som medicin innan, och nu när kroppen samarbetar lite mer med mig och vädret strålar så är det ju ett utmärkt tillfälle att slå två flugor i en smäll. Så jag fixade i ordning cykel (fick punka efter semmelrundan) och rullade ut efter lunch.

Jag hade inga krav på gårdagens runda, dels visste jag ingenting om min form men också inte hur det skulle kännas. Så jag styrde mot Taberg via Sandseryd och det kändes eländigt segt men jag var också medveten om att det var rätt bra motvind. Jag funderade på om det var okej att stanna i Taberg för fika trots att det knappt är 2 mil dit. Men vid Tabergskrysset så vände vinden och det gick lätt och fint. Jag satsade mot Barnarp och med solen i ryggen så spreds ett leende på mina läppar. Så här ska det ju kännas! I Barnarp svängde jag hemåt igen, utan fika den här rundan men med ett större lugn i kroppen.   

  

 
Såhär tänker jag mig mina dagar framöver. Sjukskrivningsproffs. Jobba lite, vila lite, göra något som gör mig glad (läs cykla). Nu håller vi bara tummarna för att vädret är på min sida. 

(Ironin i att jag skrev det här igår och det inatt kom 7 cm kramsnö…)

Jag har cyklat!

Det visade sig vara bra att ha skrivit en lista över saker man vill göra för helt plötsligt hörde Henrik av sig och frågade om vi skulle köra semmeldistans till helgen. Och det är klart jag var på det!

Jag började lite nervöst att plocka här hemma på lördagkvällen, hur var det nu man gjorde? Vad ska med? Kläder? Väl på söndagsmorgonen sprang jag runt som en yr höna och letade däckavtagare, vattenflaskor och vantar. Att det alltid ska vara så svårt att hitta allt…

Vi blev ett fint gäng som möttes vid Södergrillen/Brooklyn burger. Jag, Henrik, Tobbe, Stefan och Anders rullade ut från stan i lugnt tempo. Vi siktade på en Sävdaborunda och körde över Stavåkra och Åsasjön ut. Att sitta på cykeln igen var underbart!

Jag kände mig oväntat pigg hela vägen. Jag var lite orolig för att jag skulle känna av skallen eller att all ork skulle vara borta men det kändes bra hela vägen. Grabbarna styrde tempot med fingertoppskänsla och behövde bara kasta ett öga över axeln för att se om det gick för fort eller lagom. Sånt är jag så otroligt tacksam över!

Självklart stannade vi för att äta den där semlan också. Efter 2 h cykling svängde vi in på Rosetten i Taberg (som enligt mig har stadens bästa semlor) och snackade lite strunt över en kopp kaffe.
Sen rullade vi i medvinden hemåt till Jönköping igen!
semmeldistans-2

semmeldistans-4

semmeldistans-6