Årets hjulkort

Det kommer många julkort den här perioden på tomtar, söta bebisar och annat krafs. Men det kommer bara ett hjulkort!
I flera år har det cirkulerat säsongsfärska kort från wåffelcrossen signerade Anders Svensson. Med en detaljrikedom som gjort oss som stått utanför avundssjuka.

I år har förväntningarna varit höga, skulle jag också få vara avbildad på hjulkortet? Och idag landade det i lådan!
IMG_1679.JPG
Mats spänsthoppar över hindren. Jag håller tungan rätt och spurtar före Tommy. Tommy har slagit ut tanden och fått blodiga knän men är lika glad för det. Och så kommer Thomas, som alltid såg ut som att han gled sig igenom alla varv men ändå varvade alla!

Värt att notera är att jag ligger före Tommy. Här är bildbeviset på att jag vann den interna kampen om att inte bli varvad!

Tack Anders! Nu spänner vi cx-ekrarna mot nästa år.

Tankar inför #CXSM

Jaha och så ska jag köra SM på lördag. I cykelcross. Hur svårt kan det vara liksom? 10465267_850825418283614_2449439038291795021_o (1)Foto: Janne Bäreteg

Att köra SM ska bli en rolig grej, tjejerna på startlinjen är tokstarka och jag är stolt och nöjd att jag ställer upp. Cykelcross innehåller inte alls lika mycket svårigheter som i MTB vilket gör att jag känner mig lite mer ”välkommen” att köra elit. Alla kommer liksom runt banan utan nära-döden-upplevelse. På lördag är jag nöjd om jag kommer runt och inte blir allt för varvad (+2).
Tjejerna kör för sig (på cx-cupen startar båda prestigeklasserna ihop) vilket jag tycker verkar nice. Att slippa bli omkörd av snabba grabbar. Mer fokus på min egen linje än att känna sig i vägen. Inte för att jag jätteofta känner mig i vägen men på ett SM vill man nog absolut inte vara i vägen.
Men banan ser riktigt rolig (och svår) ut vilken passar mig. Hellre det än slätdrag på blött gräs…

Den här veckan får jag pussla lite för att få till träningen. Morgonsimning och lånad spinningsal löser lite av problemen. Lite rödbetsjuice och mycket vila löser nog resten. Den största boven är nog att hålla sig frisk bland alla snoriga ungar. Handsprit och mycket vatten får bli mina bästa vänner.

Wåffelcross #3

Och så var det söndag igen, söndag som innebär Kabeland och Wåffelcross. Jag hade sovit dåligt och var inte 100% pepp. Men jag ville sitta lite på cykeln den här veckan och trycka på lite lagom. Väl på Kabeland var det rekordmånga deltagare och extra många kids, skoj!

Starten gick, och fältet drogs ut. Jag hamnade som vanligt lite emellan, varken med dom bra eller med dom lite mindre bra. Någonstans i mellanmjölkslandet cyklade jag och tryckte inte på särskilt mycket utan försökte mest hålla mig på cykeln och komma runt. Jag såg det mer som teknikträning än som pulsträning och fick till några riktigt snygga hopp över hindrena.

Foto: Ester Virefjäll.

Det tar sig som pyromanen skulle ha sagt. Nu spänner vi bågen en vecka framåt då jag ställer upp i CXSM och sista CX-cupen med skräckblandad förtjusning. Sen tänker jag ta tvätta-cykeln-semester och bara träna aerobics eller något liknande.

Zonhoven-kväll

Powernap.
Simning.
Soffläge.
Zonhoven.
Skärmavbild 2014-11-05 kl. 20.33.17
Det kanske är vintertiden eller mörkret eller något annat men jag är så galet trött den här veckan. Därför såg jag ikväll delar av cx-racet i Zonhoven istället för att göra något vettigt. Vettiga saker kan man göra någon annan gång! Och de snabba grabbarna i Zonhoven vilar säkert också på soffan ibland.

Wåffelcrossen #2

Och så var det dags igen. Kabeland men ett gäng vänner och bekanta och okända, likasinnade och långväga gäster som Björn och Johan från Västerås, Eksjö-Mathias och Motalafolket. Alltid lika trevligt, alltid lika roligt. Det är ju gästen som gör festen och så kanske det är så med wåfflan också? Jag uppskattar minst lika mycket skratten, samtalen och kommentarerna innan och efter som själva cyklingen. Lite som öppna förskolan fast för cykelintresserade?! wåffla2-4Idag var det bara skoj! En kropp som var med på noterna, en cykel som ville åt samma håll som mig och ett bra humör. Med en teknik som idag satt där den skulle och lite extra krut i benen blev det 45 minuter sann cykelglädje. Okej kanske lite irriterad också när inte klossarna ville klicka i alls efter lerkaoset. Men vad gör det om hundra år? wåffla2-2Alla foton: Janne Bäreteg

Wåffelcross #1

Vi började i ösregn och slutade i sol. Där emellan hann vi med en hel del lera, en stor dos mjölksyra och ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra.

Morgonen började alltså i ösregn, ett sånt där ösregn så att man funderar på om man verkligen ska gå ut. Och om man ska gå ut, vad ska man ha på sig? Jag tog den regntätaste jackan jag hittade och ett par flossade brallor. Mina regnbyxor verkar ha fått fötter… Skoöverdrag, vintervantarna och en buff och så var jag redo för avfärd. Jag kände mig ungefär som en cykelpendlare-delux.

Väl på Kabeland började faktiskt folk droppa in. Kända ansikten och okända ansikten och tillresta ansikten tog kliv mot anmälan och snackade lite om banan. Hur lerigt skulle det vara? Mastervarvet gick vägen, jag behöll regnjackan på så länge som möjligt för att inte bli blöt. Det var ändå god stämning längs banan. Det är faktiskt bara att gilla grisväder och skratta sig igenom situationen.
Jag hade ett mål med dagens Wåffla och det var att inte bli varvad av Tommy, lite som en hare som inte skulle köra om mig. Förra gången körde han om på sista halvvarvet så jag visste att det fanns en chans att han inte skulle varva mig idag om jag var pigg och skötte mina kort rätt.
Väl under själva racet hamnade jag i någon mellangrupp. Jag var inte bland dom långsamma och heller inte bland dom snabba. Lite mittemellan kämpade jag själv, ibland blev jag omkörd men oftast låg jag där själv. Inte för att det gjorde något, jag hade lika kul för det. Men det blev inte riktigt en fight. Förutom att jag trodde jag var jagad av Tommy…

Alltså det är skitkul! Med betoning både på ”skit” och ”kul”. Det är mjölksyra men det är lika mycket glädje. Det är gemenskap på två hjul där alla hejar på alla och där jag har lyckats rekrytera världens bästa hejarklack! Det är bra vänner och det  blir nya vänner, alla lika leriga och svettiga. Tillsammans står vi där efter racet och jämför partier och lera och skrattar tillsammans. Mer wåffelcross tack! Bilder: Ester Virefjäll, världens bästa hejarklack som efter dagens race bjöd på nybakade muffins och kaffe. Älsk på det!

Hur gick det med varvningen då? Nej han körde aldrig om mig, men jag såg honom på sista halvvarvet… Nära skjuter ingen hare och under Wåfflan blir inte Jansson varvad! Tjoho!

Tjej-wåffla

Idag fick jag äran att visa runt ett tjejgäng runt Wåffelcrossbanan. Målet för mig var att få så många att vilja komma till intro-Wåfflan på söndag och jag tror att jag lyckades.
Vi började med ett lugnt varv runt banan och fortsatte sen ett par varv till. Banan är riktigt rolig just nu med ett lerigt parti och ett ganska blött parti. Men vad gör det om hundra år? Lera går ju att tvätta bort.
Tjejerna var för övrigt grymma! Tog backarna som ingenting och låg på bra genom leran och kurvorna. Väldigt roligt att se och väldigt roligt att få se flera tjejer på söndagsförmiddagarna i år.
20140925-205739-75459886.jpg

Wåffelcross-träning

Sen super Xet landade hemma hos mig har jag varit nere på Kabeland två gånger. Varje gång har erbjudit ett försiktigt men roligt varv för att lära känna cykeln. Imorgon tänker jag testa både cykel och bana lite extra. Jag tänker köra varv tills jag kräks, tröttnar, väggar eller ger upp. Nej inte riktigt så seriöst, men ett par varv ibland långsamt och ibland i snabbt tempo. Gärna tillsammans med flera likasinnande cykelnördar. Kanske kan vi lära oss att hoppa på och av cykeln såhär snyggt?

11.00 söndag förmiddag vid grinden ner till Kabe-land för en timmes cykling. Ett eller flera varv tillsammans och kanske något varv i lite snabbare tempo. Sugen?
Banan är lätt tekniskt med pulsmöjligheter och gjord för både CX och MTB. En möjlighet att få nöta varv och spana in banan inför nästa helgs intro-Wåffla.