Premiärwåfflan

Det var med nervösa nerver jag vaknade i söndags, inte heltaggad men ändå sugen. Sugen på gemenskapen och på att få cykla för att det är så skoj. Nervös för om det skulle hålla, om jag skulle orka 50 minuter och för hur tekniken skulle vara. Det var med taggarna utåt jag mötte upp grabbarna på Kabeland för att resa tält och fixa iordning starten. Och där försvann också alla nerver. I gemenskapen med andra, när det bara handlade om att heja på kända ansikten, snacka lite skit och ladda inför start.

Och vilken folkanstormning det  blev! Vi landade på precis under 100 personer som stod på startlinjen- Allt ifrån stora till små, ifrån CX och MTB till sparkcykel. Det är häftigt att se att vårar evenemang lockar så många människor! Och i år också extra kul eftersom det stod fler tjejer på startlinjen.

Jag försökte hålla mig iskall i början, inte ligga på för mycket för att  ta slut för fort. Planen var att hålla hela vägen i mål, 40 minuter plus ett varv. Istället njöt jag av situationen, att igen få cykla på Kabeland och skicka ett extra leende åt vänner och bekanta som tagit sig dit för att heja.

För mitt självförtroende var gårdagen en av årets största vinster. För det var på Kabeland jag vurpade bort mig förra året i tron om att jag fick hjärnskakning men som skulle visa sig vara så mycket mer än så! För mig var det en revansch att i söndags igen kunna cykla med cykellycka och ett leende på Kabeland. Som en käftsmäll till allt jobbigt som har varit. Jag är inte tillbaka än men jag är på sååå himla god väg.

Jag lånade ut min kamera till min bästa Alexandra och kom hem med över 200 bilder och ett par selfies. Det här är ett par av dom! Alexandra fångade också mig i mål på en bild som berättar allt om hur jag kände igår, den hamnade på min instagram.
16oktober-3 16oktober-4 16oktober-5 16oktober-8 16oktober-9 16oktober-10 16oktober-11
16oktober-12

4 thoughts on “Premiärwåfflan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *