La gara 2015

Igår var det dags för det årliga klubbmästerskapet La gara. 2013 körde vi spurter, 2014 var det checkpoints i lag och i år skulle det bli ett 11 mil långt linjelopp. Tidigare år har arrangemanget varit lite hemligt medan det i år var öppna kort. Det tror jag bidrog till deltagarrekordet. Ett 70-tal personer samlades på Stavåkra för kaffe, försnack och ”ska du ha benvärmare eller inte?”. la gara
I år delades det upp i en ride, för det som ville ta det lite enklare, och en race-grupp för dom som ville tävla om mästartiteln. Jag ville självklart försvara bucklan som jag vann förra året och anmälde mig till race. Tyvärr skulle jag stå som ensam tjej på startlinjen i lördagens race men bestämde mig för att kötta på bra ändå.

När de snabba grabbarna tryckte på i första backen blev vi några få kvar. Jag, Calle och Claes höll sällskap och högt tempo första 2 milen innan Claes tröttnade på mig och Calle och körde vidare. Vi hängde inte läpp över det utan fortsatte vår färd ner mot Bondstorp. Där cyklade vi ikapp den ride-grupp som startat sist och la oss i klungan ett par varv. la gara

Vi svängde in på perfekt småländsk grusväg och helt plötsligt sa Calle att det bara var 1 kilometer kvar till lunch. Och mitt ute i skogen på en fotbollsplan stod Nonsens och bjöd på pulled pork taco. Sämre cykellunch har vi ju ätit och efter den obligatoriska 30minuters pausen satte vi av igen.

la gara

Nu väntade Col de pauseben som var 3,5 kilometer seg uppförsbacke på grus. Men som alla vet, när det är uppför så går det sen nerför och vi rullade nerför snabbt i medvinden. Sen blev vi ikappåkta av ett snabbt gäng, låg med lite i klungan och släppte i en uppförsbacke.
Det skulle bli Calle och jag de resterande 5 milen där jag var den som hade en bättre dag av oss två. Vi njöt av fina vägar och bra väder, småtjafsade lite om mitt dåliga lokalsinne och åt upp godiset vi hade med. Helt plötsligt var vi vid Järstorp och hade inte så långt kvar tillbaka till Stavåkra där det väntade after bike.
la gara
Det blev en fin dag i sadeln, där jag hade lite kvar i benen till sista backen. Visst hade jag kunnat cykla fortare men igår använde jag energin till att dra hem en god vän. Nästa gång är det jag som behöver den hjälpen. Och jag är inte säker på att 4 mil solocykling hade varit lika kul igår.

På kvällen följde bankett, prisutdelning och föreläsning av Daniel som i somras körde Transcontinental race. Det blev som sig bör en trevlig heldag i cykelns tecken. Och bucklan fick följa med hem ett år till…

One thought on “La gara 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *