Dags för omprioriteringar…

Jag behöver inte bevisa något för någon. Jag har världens finaste människor runt omkring mig som gillar mig för min personlighet och inte för någon prestation. Det är en stor skillnad, jag behöver inte prestera på cykel för någon egentligen. Ingen mer än mig själv sätter taket. Jag behöver egentligen inte bevisa att jag kan, att jag är bättre än förra året och sätta prestationsmål för någon annan än mig själv.

Ändå har jag mentalt satt skyhöga mål i år. Billingeracet bättre än förra året, Sommen runt som genrep, Paris-Roubaix och Vätternrundan SUB10, alltihop inträngt på en månad. En smockad månad som numera nästan ger mig ont i magen.

Jag drar mig lite för att träna, det är inte lika skönt som det borde vara. Jag spänner mig, försöker trycka intervaller och har istället mjölksyra långt över ögonbrynen. Jag rullar inte lika mycket landsväg som jag borde och får heller inte till långpass på MTB inför Billingen. En släng av prestationsångest kanske?
Jag fick mig en tankeställare häromdagen och beslutet har kanske mognat inombords och slog till i natt. Hur fan har jag tänkt egentligen? Varför ska jag köra långlopp på MTB samma månad som ”helvetet från norr”?

Det gäller att prioritera. Det gäller att fokusera åt ett håll så det inte spretar för mycket. Jag kan inte vara på alla ställen samtidigt och inte heller bli bra på allt samma månad. Fokusera! Prioritera! Välj bort! Jag behöver mina landsvägsmil. Som det känns i magen just nu så blir det inget race på Billingen i år.
Istället kanske jag kan köra träningsläger med de underbara hararna för att samla mil.
strömsberg1

One thought on “Dags för omprioriteringar…

  1. Emelie says:

    Klokt val! Ibland måste prioriteringar göras och det viktigaste är att göra det som känns rätt. Mitt motto är att träningen får kännas lite motig ibland, men aldrig leda till ångest. Händer det vet jag att jag tagit på mig för mycket.

    Lycka till med din vätternsatsning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *